Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja far,“ svarade Elin med en glad rodnad öfver
kinderna; “men då ska’ ni med detsamma säga åt’en att han
arrenderar ut sin gård och kommer hit till våren och
öfvertar eran!“
“Känner jag Magnus rätt,“ svarade nämndeman med
ett muntert skratt; “så ä‘ han karl te ta’ begge två om
händer och te sköta dom med! Näst mig sjelf i
ungdomen, har jag aldrig sett raskare skärgårdsdräng!“
Och med det stolta ordet gick nämndeman ut, med
pipan styft i ena mungipan, och med raskare steg än
vanligt tog han vägen öfver backen bort till Magnus,
lem-nande Elin hemma att öfvertänka sin så betydligt lorän
drade ställning. När Elin blef ensam satte hon sig ned
vid det hvitmålade bordet i kammaren, och lutade hufvudet
i sina händer, på detta sätt noga öfvertänkande och
sökande reda sin belägenhet. Ärligt och utan bitankar hade
hon lofvat att vara Petter trofast, och ärligt skulle hon
hafva fyllt sitt löfte om han återkommit för att fordra dess
uppfyllande. Men hans åskådningssätt hade blifvit ett
annat, han ville icke återvända till det lugna, om också
fördomsbundna lifvet i fäderneslandet, feberyran der ute i
vestem hade fattat honom som så många andra, han hade
läppjat på den frihet, som så lätt blir gift för den som
icke är van dervid. Sedan Elin på detta sätt en lång
stund mönstrat alla de för och mot som kunde uppställas
i den fråga, som låg henne så nära om hjertat, blef slutet
på hennes grubbel det, att hon i en varm och innerlig bön
tackade Gud för att hon nu kunde med förtroende och
kärlek lägga sin hand i en ärlig och trofast svensk
ynglings, vid hvilken intet blod lådde.
10.
Tvenne år hade förflutit sedan Elins giftermål med
Magnus, och under de två åren hade nämndeman gått
att söka ro vid sidan af sin gumma på den lilla kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
