Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det är väl någon, som tänker gå öfver åt andra
sidan och skaffa sig båt till Vermdön, kan jag tro,“ sade
Elin likgiltigt i det hon såg på den ankommande mannen,
som, sedan han med handen vinkat åt skepparen, hvilken
genast satte ut igen, med raska steg nalkades gården.
Men i stället för att fortsätta vägen förbi gården och
uppåt backen, tog han hastigt af inåt grinden, som förde till
bygningen, lade handen på klinkan, tycktes betänka sig
ett ögonblick, öppnade den sedan med ett raskt tag, och
stod inom några ögonblick midt framför Elin, i det han
med en främmande brytning helsade ett något plötsligt
och brådstörtadt “god afton“.
Färgen hade helt och hållet vikit från Elins kind,
hon tryckte sitt barn allt mera krampaktigt mot sitt bröst,
stirrade mot främlingen med allt mera förfårade blickar,
och utbrast slutligen nästan med ett anskri af förfäran :
“Herre Jesus! Det är Lillbo-Petter.“
“Yes, det är Lillbo-Petter,“ svarade mannen i det
han stack den ena handen innanför den vida kavajen, och
knöt den andra vid sidan, medan ett bittert löje flög öfver
hans solbrända ansigte, “det är roligt att vara känd by
sina gamla vänner. Men ni ska inte vara rädd, madam,
jag vill bara veta om min mor är i lifvet.“ *
“Ja hon lefver, men hon har varit mycket sjuk i
vinter,“ svarade Elin, som sjunkit ned på bänken vid ena
sidan af förstuqvisten, “och hon har visst inte långt qvar,
stackare.“
“Hon skall gå med mig till Amerika, så blir hon nog
frisk igen. Jag har kommit för att hemta henne. Och
jag tänkte få hemta ännu en, men jag ser,“ fortfor han
med en blick på barnet, som såg på honom tillbaka, med
stora, förskrämda ögon, “att hon inte haft tid att vänta
på mig. Men det är nog all right. Det är som ett
qvin-folk skall göra. Ur ögat, ur hjertat, heter det. Farewell.“
“Men ni skref ju, Petter, att ni sjelf skulle gifta er,“
svarade Elin med darrande stämma, “och först då ansåg
jag mig löst från mitt löfte.“
“Och det bref var nog mycket welkome, tänker jag.
Hvem är you gift med?
“Min man heter Magnus,“ svarade Elin, “och Petter
känner honom inte.“
“Och hvar är nämndeman.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
