- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
191

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rocken, när han sade att Magnus skulle lära känna honom.
En outsäglig ångest och beklämning kom öfver henne, och
när hon slutligen efter en god timmes väntan fick se
Magnus komma i backen med en håf full af fisk på axeln,
toljd af drängarne och Stina, som buro ett par välrågade
strömmingstrummor, så var det nästan med ett glädjerop
som hon sprang emot honom.

När sedan qvällsvarden var äten, frågade Elin om
inte Magnus ville gå ut och gå med henne ett slag, och
fast han var trött efter noten, sade han ändå inte nej för

det, utan följde med. När de kommo uppför backen, tog

Elin af på sido vägen, och sade efter en stund till sin man,

i det hon lade handen på hans axel, och han slog sin arm

kring hennes lif.

“Lillbo-Petter är hemma, Magnus du.“

“Hå kors ä’ han det,“ sade Magnus litet förvånad, i
det han tvärstannade, “hur vet du det.“

“Han kom i land hos oss på qvällen, och gick genast
öfver till gumman.“

“Sa han något då?“ frågade Magnus oroligt, i det
han såg på sin hustru.

“Han sa’ att han ville lära känna dig, Magnus,“
svarade Elin, “och det är derför, som jag tänkte att vi skulle
titta in till gumman nu, så fick ni lära känna hvarann
med detsamma. “

“Hvarför just hos gumman då?“ frågade Magnus
dröjande.

“Jo, jag tänker det vore bäst der,“ svarade Elin, i
det hon med rysning tänkte på handen innanför kavajen.

Tysta kommo de båda makarne fram till
båtsmans-enkans stuga, och efter ett ögonblicks tvekan öppnade de
dörren och stego in. Då sågo de den vilde Lillbo-Petter
på knä vid gummans säng och hennes magra och
utmärglade armar voro knutna omkring sonens hals, som om de
aldrig ville släppa den. Det var tyst inne i stugan och
endast några tunga snyftningar från den knäböjande
mannen hördes derinne.

“God afton härinne,“ helsade Elin halfhögt, i det hon
med Magnus vid handen steg fram till sängen, “hur är
det med gamla mor?“

“All right,“ svarade Petter, i det han med tårfylda
ögon vände sitt ansigte mot de inträdande, men knapt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free