Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut, antingen hon fann något eller intet. Jag hade till min
stora förnöjelse sett henne en -god stund göra kraftiga
ansträngningar för att iå med sig under bron en gammal
trasig gummigalosch, som någon båtsman troligen låtit följa
med soporna från löjtnanten; då hon i hast blef störd af
en stor grå lapphund, som slog sina lofvar ned mot
stranden, för att likväl snart återgå till platsen ofvanför ’långa
raden’, der några glada kamrater skällande väntade på
honom. När jag ögonblicket derefter vände mig om, såg
jag att råttan försigtigt stack ut det spetsiga hufvudet ur
sitt hål under bron, och sedan jag väl öfvertygat mig om
att hon fått galoschen in med sig i sitt logis, begaf jag
mig af med lättadt hjerta, säker på att kaffet vid
hemkomsten inte kunde smaka mig en bit bättre, än den trasiga
galoschen smakade min vän sjöråttan.
Jag hade likväl inte gått särdeles långt förrän ett
föremål strax framför mig väckte min uppmärksamhet.
Det var en gammal gumma, ovanligt liten till växten, och
särdeles snygt, men gammalmodigt klädd, i en sorts lång
kåpa med temligen utnött skinnbräm omkring, en svart
väderhufva på hufvudet och ett svart stort bomullsparaply
eller så kalladt familjetak, i handen. Gumman hade
stannat på träbron, nästan midt för den så kallade soppråmen,
strax bakom förrådsförvaltarens lilla vackra boställe, och
stod nu i djupt begrundande ställning qvar derstädes,
petande med paraplykäppen på något föremål, som låg
framför henne på marken. Jag tyckte bestämdt att jag förut
hade sett den lilla gumman, ehuru jag inte just nu för
tillfallet kunde erinra mig när och hvar, och jag närmade
mig derför sakta i det jag låtsade se utåt sjön, men i
sjelfva verket mycket noga observerade den gamla, som
inte på minsta sätt gaf till känna att hon såg mig nalkas.
Ju närmare jag kom, desto bestämdare tyckte jag mig
känna igen de rena dragen i det åldriga ansigtet; den
stora, krokiga näsan och de något utstående blå ögonen,
den höga fastän skrynkliga pannan, mellan hvilken och den
svarta väderhufvan några hvita strån af ett glest hår stucko
fram. Några steg ifrån den gamla stannade jag, och föste
nu i stället min uppmärksamhet på det föremål, som låg
framför henne på marken, och mot hvilket hon böjde sig
allt djupare, i det hon för sig sjelf mumlade några
ohörbara ord, och tycktes bli allt mer upprörd. Det var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
