- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
198

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samt att lefva, hvarför han en vacker dag skaffade sig en
grundlig förkylning och dog efter åtta dagars sängliggande.
Det var gikten som gick upp i bröstet, sade de kloka
gummorna derute, och enkan sjelf hade samma åsigt om saken
der hon, tyst och stilla som vanligt bar sin förlust, utan
att man just kunde se på henne att den var så stor. Och
dock var den det mer än någon kunde tro. De gamla
makarna lefde väl tillsammans, och när gubben Rull någon
gång i lifstiden tog sig ett litet rus uppe på Liibeck, i
sällskap med några gamla kamrater af samma skrot och
kora som han sjelf, så omtalade han med lysande blickar
och berättigad stolthet hur vacker Greta var, när han gifte
sig med henne, och hur deras äldste son, hvilken dog som
andre styrman på djurgårdsbriggen Mary, liknade henne
som ett bär. För öfrigt var Rull en liten trind och knuten
sjömansfigur, mycket tystlåten och tvär och tillbragte sina
lediga stunder uppe i ett litet skjul på gården, hvilket han
sjelf byggt och gifvit namn, heder och värdighet af
paviljongen’, och der han repade dref eller tacklade
leksaksfar-tyg, allt efter årstiderna. Gubben hade den lilla svagheten
att aldrig kunna hålla reda på sin kassa, och när han
der-för kom hem efter de der qvällarne uppe på Liibeck, så
passade gumman på sedan han somnat, och räddade hvad
som fans qvar i hans fickor samt gömde det för hushållets
behof. Det var nästan det enda sätt hvarpå hon kunde få
ut sina hushållspenningar, ty gubben hade aldrig kunnat
få i sitt hufvud att några utgifter för den sakens skull
behöfdes, och som han aldrig visste hur mycket pengar han
hade, så saknade han heller aldrig något dagen derpå.
En enda gång hade han likväl på något sätt fått tag i en
amerikansk silfverdollar, och som gumman tog den för en
specie, fick den vandra samma väg som de öfriga
penningarna; men morgonen derpå när gubben klädde sig, så tog
han ett djupt tag i byxfickorna, och så ett i västfickorna,
och slutligen ett i kavajen, och derpå utbrast han till
hustruns stora förvåning:

“Nej, stopp och belägg! Hvart har min dollar tagit
vägen ?“

“Din dollar,“ upprepade gumman, i det hon, för att
dölja sin förlägenhet, lade näsan ända ner i kaffepannan
som puttrade i spisen; “hvad menar du med det?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free