- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
200

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svälta heller. Om mina hyresgäster svälta, så kunna de
ju inte arbeta, och då lär jag få se mig om efter hyran.“

Och som gumman Rull i sitt stilla sinne ansåg detta
för höjden af förnuftig logik, så födde hon sina
hyresgäster kostnadsfritt, och hade i följd deraf ganska liten
behållning, såvida man inte som sådan ville räkna hennes
glada aneigte och nöjda sinne och de många välsignelser
som om somrarne på bruten tyska, och om vintrarne på
med en och annan kötted uppblandad sjömanssvenska
regnade ner öfver henne.

En vacker sommar, när Mothanders manege gästades
af ett sällskap, som inte lyckades eröfra sig publikens
ynnest, hade hon hyrt ut ena stugan, bestående af ett kök
och en liten kammare, åt sällskapets pajas och hani hustru.
När hösten kom, fick gumman ingen hyra, men i stället
öfverlemnades åt henne på hennes egen begäran en liten
ettårig gosse, som omöjligen knnde stå ut med en resa
till Petersburg, emedan han just vid den tiden före afresan
hade en obehaglig process med sina blifvande ögontänder.
Det uppgjordes att gumman skulle fa sin hyra från
Petersburg, och dessutom fem riksdaler i månaden för gossens
vård, ty mer kunde föräldrarne inte betala och mer ville
gumman heller inte ha. Men några penningar hördes
aldrig af, och sällkapet kom aldrig igen, utan gumman
Rull behöll sin lille fosterson som eget barn, och tyckte
sedan att det var den bästa afiar hon gjort i hela sitt lif,
ty gossen växte upp och blef stark och stor och dugtig,
och ersatte gumman, först genom sitt barnsliga joller och
sedan genom de framtidsförhoppningar, hon bygde på
honom, mer än väl hennes lilla penningförlust.

“Sämre pant kan man få,“ menade gumman Rull,
“och jag tycker att föräldrarne gjorde mycket rätt, som
inte tog’ igen gossen. När han blir stor, så får jag nog
igen mina penningar med ränta. “

En annan gång hyrde gumman ut lilla kammaren åt
en sjöman, som på vintern inte hade råd att erlägga
någon hyra, utan i stället lofvade att när våren kom, så
skulle han betala den på en gång med den nya hyran.
Men i stället sjuknade han och dog på sjelfva julafton.
Gumman Rull som var bortbjuden till några gamla bekanta
just den qvällen, skickade återbud till dem, och satte sig
i stället hemma och svepte den döde med egen hand, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free