Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupnät om vintrame och sälja, då dörren öppnades och
en frisk och klar stämma frågade, om det var här som
madam Berg bodde; för si det var inte så godt om fruar
den. tiden som det är nu, inte. Min mor var ute i något
ärende, och jag som hade brådtom med garnet, brydde
mig inte om att vända mig om strax, utan svarade
helt kort:
“Ja det är här, men hon är inte inne för tillfället.^
“Då är det väl kusin Greta som jag träffar på först,“
sade stämman borta ifrån dörren, och när jag glad och
öfverraskad på en gång stiger upp från spinnrocken och
vänder mig om, ser jag en ung, vacker och högväxt flicka
komma emot mig med öppna armar.
“Är det... är det kusin Lina!“ stammade jag och
tvärstannade på fläcken.
“Ja visst är det jag!“ ropade hon gladt i det hon tog
mig i famn, “och Gud ske lof för att jag är här, för det
har varit en faslig resa, ska’ du tro. Skutan som jag
seglat med, har legat för storm i Öregrund och sedan för
tjocka vid Furusund, och till slut så höll vi på att bli
infrusna i skärgården strax bortom Vaxholm.“
Medan hon pratade om allt detta, hade hon så
småningom klädt af sig reskläderna, och efter en liten stund
sutto vi förtroligt pratande vid spisein, som om vi skulle
ha känt hvarann i hela vårt lif, fast vi i dag såg’
hvar-ann för första gången.
Jag kan aldrig glömma hur vacker hon var. Hon
hade stort, långt, mörkbrunt hår och blå ögon, hennes
an-sigte var den vackraste oval, man ville se, och fast
munnen kanske var litet stor, så voro tänderna så mycket
vackrare i stället, och när hon skrattade så lyste båda
tandraderna som de hvitaste perlor mellan läppar, som
voro så röda och friska och svällande, som ungdom och
helsa kunna göra dem vid sjutton år. Yar jag i det
närmaste för liten, så var hon lång och ståtlig i stället,
kanske litet för lång, så tyckte åtminstone jag; men det var
kanske bara afundsjuka efter jag sjell var en sådan liten
stackare; och till den längden hade hon den smärtaste och
på samma gång fylligaste växt jag tror jag nånsin sett
en flicka ha vid hennes ålder. Hon påminde mig så
lif-ligt om en vacker galjonbild som min far en gång visat
mig på ute på galervarfvet," och som hade setat på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
