- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
207

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men jag ska’ väl inte gå berättelsen i förväg, utan
hålla mig till rigtiga ordningen. När gubben Butter och
Jörgen slutligen togo afsked för att gå, så kunde jag inte
låta bli, om det också hade gält mitt lif, att i dörren fråga
Jörgen hvad han tyckte om Lina.

“Jag tycker att hon flamsar för mycket,“ svarade han
med en ton lika butter som hans namn, i det han
kraftigt tryckte min hand och följde med gubben.

Och så elaka ä’ vi menniskor, både som unga och
gamla, att jag tyckte de orden gjorde mig rigtigt godt,
och när sedan Lina och jag gick och lade oss i samma
bädd, kunde jag inte låta bli att ge henne en kyss och
ett hjertligt famntag af pur glädje öfver att hon var sådan
som hon var. Och sedan det var gjordt, frågade jag
henne hviskande hvad hon tyckte om Jörgen.

“Han förefaller mig som en drummel,“ svarade hon
helt kort och vände sig åt väggen.

“Och ändå bad du att han skulle bli vän med dig,“
anmärkte jag.

“Ahja, så’nt der säger man utan att precis tänka så
mycket på det,“ svarade Lina, och tycktes vara färdig att somna.

Nu var jag riktigt lycklig, och sof som ett godt barn
hela natten, och drömde att Jörgen kom in till oss på
morgonen och sa’ åt mamma att han ville ha mig till
hustru.“

4.

“Allt gick snart på nytt sin gilla gång hemma i vårt
lilla bo,“ fortsatte gumman Eull efter ett ögonblick sin
historia; “och så kom slutligen julen, alla ungas
förtjusning, med sina dansgillen och lustiga tillställningar. En
af de första balerna var just den omtalade på
Skeppsholmen, och der blef den vackra Lina högsta hönset i korgen.
De muntra sjögastarne svärmade kring henne som flugor
kring en sockerbit, och hon var inte ett ögonblick med
föttema från golfvet så lång natten var. Hur hon stod
ut, begriper jag inte, men trött var hon inte, det sade hon
sjelf, när vi slutligen vid fyratiden på morgonen skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free