- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
208

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till och gå, och halfva kompaniet var ute för att hjelpa
henne på med kapotten, officerame oberäknade; för det
fans allt ett par sådana också, som var förtjusta i henne.
Nu var det så att när vi kommo ut, så ville Jörgen att
jag skulle ta’ honom under armen, och så kom det en ung
kanonier och bad att fa göra Lina sällskap, och det kunde
hon inte neka honom förstås, utan så bjöd han henne
armen, och så kommo de strax efter oss, som gingo
alldeles tysta förut.

“Nå, tycker Jörgen att det har varit roligt i q väll ?u
frågade jag sedan vi kommit ner på flottbron, ty ända dit
sa’ vi inte ett ord.

“Jag kan inte säga!“ svarade han torrt, och jag tyckte
i mörkret att han sneglade öfver min axel på Lina och
hennes kavaljer, som pratade och skrattade bakom oss, “de
flottistema ä’ sådana flaxar. “

“Det tycker jag då inte,“ invände jag, ty det retade
mig att han skulle se på dem och inte på mig; “tvärtom
så ä’ de mycket artiga och snälla.“

“Ja alla flickor så ä’ de ju tokiga i militärer!“ svarade
Jörgen försmädligt; “det behöfs inte mer än blanka
knappar i tröjan, så är det fardigt.“

“Är det sant det, Lina,“ frågade jag och stannade
för att låta de efterkommande närma sig.

“Hvilket då?“

“Jörgen här säger att alla flickor tycka om militärer
och att det är för de blanka knapparnas skull.“

“Ja, nog ta de sig bättre ut än en beckbyxa som far
till kofferdis,“ svarade kanonieren försmädligt.

“Hur var det du sa’?“ frågade Jörgen häftigt i det
han släppte min arm och vände sig mot kanonieren som
också å sin sida släpte Linas arm och tog ett steg emot
Jörgen. Jag mins det som om det varit i går, och det
går ännu en kall rysning öfver mig, bara jag tänker på det.

Det var mörkt som i en säck nere på flottbron, och
på yttre sidan gick sjön öppen ännu, och den plaskade
alldeles becksvart mot de bräckliga plankorna, och hur
mörkt det än var, så tyckte man rigtigt att de båda unga
karlarnes ögon blixtrade mot hvarandra genom natten.
Jag som nu i det fallet aldrig varit någon hjelte af mig,
blef alldeles förskräckt och trodde att det skulle bli
slagsmål af med detsamma, men Lina hon bara skrattade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free