- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
210

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Jo, det kan man kalla att vara artig med besked/*
sade Jörgen hånfullt, i det han läste upp porten, “det skay
just vara en militär, som kan bära sig åt på det sättet.“

“Hvarför ropade du inte på oss?“ frågade Lina, som
inte tycktes vilja höra hvad Jörgen hade sagt.

“Ahnej,“ svarade jag temligen hvasst, “jag ville inte
störa er, ni tycktes ha’ så mycket angelägna saker att
tala om.“

Och dermed gick jag in genom porten och direkte in
till oss, utan att säga godnatt åt Jörgen, och utan att bry
mig om och se efter om Lina följde mig eller inte. Det
var första gången i mitt lif, som jag kände ett stygn af
svartsjuka genom mitt hjerta, och hvar och en, som varit
utsatt för den åkomman, vet nog att det inte käns för rart.
Jag hade knapt hunnit taga af mig väderhufva och schal,
förrän Lina kom in efter mig, och hade hon hela qvällen
skrattat och varit rigtigt munter, så var hon nu allvarsam
i stället. Yid skenet af det smala talgljuset, som jag tändt,
fiäg jag att hon var ovanligt röd i ansigtet, och när jag
betraktade henne forskande och strängt, ty jag lär ha’
kunnat det, när jag så ville, så vände hon sig bort och låtsade
ha’ en hel del stök med sin kapott och sina kängor, borta
i vrån vid spiseln.

“Jörgen undrade så mycket, hvarför du inte sa’ god
natt åt honom, innan du gick in,“ sade hon slutligen efter en
lång stunds tystnad, medan vi höllo på att kläda af oss.

“Ah,“ svarade jag hastigt, “han tyckte väl mer om
att få säga god natt åt dig utan några vittnen.“

“Hvad menar du med det?“ frågade Lina häftigt.

“Jag menar att det är ovärdigt af dig, Lina,“ svarade
jag, som nu inte längre hade kunnat beherska mig, om
det också kostat mitt lif, “du vet att jag håller af Jörgen,
och ändå hindrar det dig inte att lägga ut dina krokar
för honom, så att man ska’ vara stenblind för att inte
se det.“

“Har Jörgen friat till dig då?“ frågade Lina med
spotsk ton, i det hon stälde sig framför mig med händerna
i sidorna, och med en min så stolt som om hon varit en
prinsessa.

“Nej det har han inte,“ svarade jag gråtande, *‘men
hade du inte kommit i huset, sä hade han nog gjort det
för länge sen.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free