- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
223

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man hade då satt fram ett par gamla hvita kaffekoppar
med gullränder på det lilla bordet vid fönstret, och ville
nn ovilkorligen bjuda mig på kaffe, innan hon återtog
tråden af sin berättelse. Att streta emot hjelpte inte,
jag måste hälla i mig en hel kopp af den varma dekokten,
så brasiliansk den också var, och sedan jag med det största
hjeltemod underkastat mig denna svåra pröfhing till
gummans fullkomliga belåtenhet, böljade hon ånyo:

“Det var en lördag som Jörgen kom hem, ungefar
fjorton dagar efter brefvet, för vindarna hade varit motiga,
så att det hade gått långsammare än han väntat. Lina
var ute i båt och tog emot honom, sedan fartyget kastat
ankar midt imellan Kastellholmen och Djurgårdsstaden, ja,
jag tror jag kan säga att det var väl ungefår midt för
min gamla stuga här, som briggen låg. När hon kom
hem igen var hon så glädjestrålande och lycklig som väl
gerna någon fåstmö här i verlden kan vara, och nu ska’
herrn tro att det blef ett stök här inne hos oss på
lördagseftermiddagen, för att få allting fint och nätt till dagen
derpå, då Jörgen skulle aftnönstra och komma i land. Mor
min bjöd främmande till eftermiddagen, kaffefrämmande
förstås, och det var naturligt att gumman Kull och hennes
son, som hade kommit hem åtta dar förut, skulle vara
bland gästerna. Jag hade kqapt sett sonen ännu, för han
hade varit i arbete vid stora varfvet hela veckan sedan
han kommit hem, för si fartyget som han seglat med
skulle lägga upp i vinterlag, och det förstås att så
mycket qvinfolk var jag nog, så att jag var nyfiken att
se den unge sjömannen, som modern alltid talade så
godt om.

Nå, vi flickor fejade nu och putsade utaf alla krafter,
och Lina var så glad som en spelman hela den
eftermiddagen, och hon talade om att Jörgen hade sagt att han
trodde de skulle kunna gifta sig på vintern redan, för
kapten hade lofvat att läsa navigation med honom, och ta’
honom med sig som förste styrman redan året derpå, om
han bara ville vara flitig, och det tyckte Lina skulle nu
inte vara någon konst för honom, när han hade henne
bredvid sig, som skulle kunna uppmuntra och hjelpa honom.

När söndagsmorgonen kom, hade vi det fint och
put-sadt som i ett riktigt dockskåp här hemma, och Lina gick
oupphörligt imellan dörren och fönstret, och väntade på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free