Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“God dag, Greta,“ ropade han i dörren med glad och
upprymd röst, “hvar ä’ Lina?“
“Hon har gått ut för att möta dig,“ svarade jag, i
det jag kände att tårarna, som förut stodo mig i halsen,
helt hastigt försvunno som genom ett trollslag, “har du
inte träffat henne ?“
“Nej, jag kommer nerifrån varfvet.“
“Och hon gick till Beckholmsbron, hon sa’ att da
skulle komma den vägen.u
“Nå, då ä’ hon väl snart här,“ sade han efter ett
ögonblick, sedan han med ett handslag afskedat och tackat
kamraten, som hjelpt honom att bära, “och nu kan jag då
få helsa på dig riktigt, kära Greta, och säga dig så många,
många tack för sist.“
Och dermed fattade han min hand, och tryckte den
mellan sina, och när jag nu såg upp till honom så stod
han der så ståtlig och vacker och manlig, så jag t viftar
på att någon vackrare gosse fans på den här sidan
Öresund. Jag ville dra bort min hand, men han höll den
qvar och fortsatte med en värma, som var honom så olik,
att jag såg på honom allt mer och mer häpen och
förvånad.
“Jag vet nog, Greta, hvad jag har dig att tacka för.
Lina har skrifvit till mig om alltsammans, som du gjort
för henne, och nu ber jag dig om förlåtelse för att jag
misstänkte att du stod i något maskopi med den der
kanonieren. Jag var ett erkenöt, som kunde tro dig om något
sådant/4
“Har Lina skrifvit om... om..stammade jag, och
kunde inte få fram ett ord mera.
“Ja, och det är det bästa hon gjort i all sin dar,“
sade Jörgen med lysande ögon, “för det bevisar att nu
ångrar hon sig och vill bli £n hygglig och bra flicka...
men i alla fall så räddade du mig ifrån ett mord den
gången, Greta... ty så sannt Gud lefver, jag hade satt
knifven i honom qvällen derpå, om du inte narrat mig att
det var du.“
“Gud förlåte dig, Jörgen, så du talar,“ utropade jag
förskräckt, i det jag vände mig bort, och drog min hand
ur hans. Men när jag tittade åt dörren till, blef jag ännu
mera rädd, för der stod Lina, som oförmärkt kommit in,
8vart på hvitt. II. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
