Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och betraktade oss med ett par ögon som brände som
eldkol i hufvudet på henne.
“Se här är Lina redan,“ sade jag förlägen och häpen
utan att egentligen veta hvarför “det var då en
riktig otur att ni skulle gå om hvarann.“
“Inte för dig åtminstone, som det tycks,“ svarade
Lina hastigt, och jag tyckte att hennes röst lät så
onaturlig och kall, så att en riktigt kunde frysa vid att höra
den. Men Jörgen måtte inte ha’ tyckt det, han, för han
vände sig om med ett leende så lycksaligt att hela hans
varelse lystes upp utaf det, och innan Lina visste ordet
af, så hade* han slutit henne i sina armar och kysst henne
gång på gång, hur mycket hon än stretade emot.
“Nu har jag dig fast,“ ropade Jörgen jublande af
glädje, “och nu släpper jag dig inte mer, du stygga, rara,
präktiga flicka. Om du kunde tänka dig hur mycket jag
har längtat etter dig, så skulle du ge mig tusen kyssar
och famntag nu, i stället för att streta emot dem, som jag
ger dig. Men se det kan du inte och det får du inte, och
att Greta ser på, gör ingenting, för hon ä’ ju som en
syster för oss bada.“
“Menar du verkligen hvad du nu säger, Jörgen ?“
frågade Lina, nar hon ändtligen fick litet andrum.
“Ja, visst menar jag det. Hvad skulle jag annars
mena. Skulle en syster kunnat göra mer för dig, än hvad
Greta gjort, och inte gjorde hon det för min skull, det
kan du vara lugn för.“
Vid de orden sken Lina som en sol igen, och säkert
hade Jörgen fått igen både kyssar och famntag med ränta,
om inte min mor och gumman Rull med sin son i
detsamma kommit i dörren. Och nu blef det helsningar och
handslag och frågor och svar utan all ända. Sedan kom
turen till att öppna Jörgens kista, och så kom den ena
presenten efter den andra fram, och delades ut åt oss
allesammans. Lina fick en hel mängd med nipper och vackra
saker, och bland det, som hon mest tyckte om, var ett
halft dussin blå ostindiska tallrikar och en sådan der liten
blå porslinsburk med syltad ingefara, som Jörgen skrattande
påstod att han enkom tagit hem åt henne för att de skulle
ha’ någonting att börja sin bosättning med. Lina tog
genast en af tallrikarna, som hon tyckte var vackrare än
de andra, och satte ingefärskrukan på den, och så stälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
