- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
227

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon dem på sin byrå, och kunde inte tröttna att betrakta
dem gång på gång och tycka att det var den vackraste
prydnad för hennes byrå, som hon någonsin kunnat tänka
sig fa. Vi andra hade också fått våra småsaker, och bland
annat fick jag en liten gul schalett utaf rått silke, som
ännu sitter här om halsen på mig, fast jag lät färga den
svart, när gubben min dog.

Och så var allting godt, och det var stor glädje och
gamman till dess julen kom, då olyckan på en gång drog
sig tillsammans öfver Jörgen och Lina, alldeles som när
det på en klar sommardag kommer ett svart moln upp på
himlen, just när solen lyser som vackrast.

e.

Det var på sjelfva dagen före julafton, som ovädret
skulle bryta löst, och fast så många Herrans år gått sedan
den dagen, och fast alla utom jag, som på något sätt
berördes af den historien, nu ä’ både döda och begrafna,
så mins jag den ändå, som den hade passerat i går.
Någon har sagt, efter hvad jag tycker mig ha’ hört eller
läst — ja, Gud vet om det inte var sjelfve kung Salomo
som sa’t — att om någonting är förunderligt här i
verl-den, så är det “en ung mans väg till ena pigo,“ men jag
vet en sak som är förunderligare ändå, och det är
galenskapens väg in i ett qvinnohjerta.

Man tyckte väl att Lina var så kär i sin fästman
som någon gerna kunde vara; men när hon fick honom
hem igen, så var det som om det börjat bli svalare från
hennes sida. Första veckan kunde de sitta hela timmarna
och kuttra i en vrå om qvällarna, och det var omöjligt
att få ett ord af dem, som inte gälde deras kärlek och
deras kommande lycka.

Veckan derpå, när Jörgen ville stänga in Lina i ett
hörn, så ville hon hellre att de skulle ut och gå för att
se på månskenet, om det fans något, eller också gå till
några bekanta för att prata bort ett par timmar, och när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free