- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
228

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då Jörgen beklagade sig, så brukade hon svara att det
var väl tids nog att låta sätta sig i arrest, när hon blef
gift, — nu tyckte hon sig inte behöfva hålla till godo med
den saken. Tredje veckan blef det ändå värre, ty då
miste Jörgen tålamodet, och så böljade de gnabbas, för att
inte säga något ändå värre, och det hände ofta nog att
Jörgen blef riktigt vred och gick sin väg ifrån henne, och
så satt hon der sedan och tjurade hela qvällen, så vida
hon inte, som också hände, kastade på sig en schal eller
en kofta och gick ut, som vi trodde, för att söka upp
Jörgen och försona sig med honom.

Dagen före julafton hade det åter varit ett sådant
der uppträde, och Jörgen hade gått sin väg i fullt
vredesmod.

“Kära Lina,“ sade jag, sedan vi sutit tysta en
stund, ty min mor var borta om qvällen, “hvarför ska’
du reta den stackars Jörgen oupphörligt. Det der slutas
aldrig väl.“

“Bry dig inte om det du,“ svarade Lina spotskt, “det
är min fastman, och jag behandlar honom som jag vill, det
kan da lita på.“

“Jaja, kära Lina,“ fortsatte jag så lugnt jag kunde,

“det är ju för din egen skull jag säger det, och du be-

höfver väl inte ta’ humör för så litet.“

“Alla ska’ ni hacka på mig,“ utbrast hon hastigt i det
hon* böqade gråta, “men vänta mig, det ska’ väl ta’ slut
på det också, vill jag hoppas.“

Dermed tog hon schalen öfver hufvudet och begaf
sig ut, och stött som jag var, kom jag mig inte för att
hejda henne heller, utan tanklöst nog lät jag henne gå
hvart hon behagade. Det kunde väl vara en qvart efter
sedan hon gått, som jag hörde steg utanför, och steg, som
jag kände igen mer än jag ville. Dörren öppnades omen
liten stund, som om den, som stått utanför, riktigt behöft
göra våld på sig för att träda in, och Jörgen kom tillbaka
in i rummet.

“Hvar är Lina?“ frågade han i detsamma han kom in

och såg att hennes plats i vrån vartom. “Hvar är Lina ?“

frågade han på nytt, när jag inte svarade strax, och jag
tyckte riktigt att ögonen brunno i honom, när han frågade
andra gången.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free