Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hon gick in och lade sig," svarade jag olyckligt nog,
ty jag fruktade for något rysligt uppträde om jag skulle
ha’ sagt att hon gått ut.
"Det är inte sannt," svarade Jörgen, och innan jag
hann hindra det, slog han upp dörren till kammaren; —
"hon är ute. Den här gången skall du inte ljuga mig
full, som då i månskenet, ty i qväll är jag nykter. .. ännu
så länge."
Han sade de sista orden med en ton, som kom mig
att darra. Efter ett ögonblick repade jag likväl mod, och
svarade:
"Nå, om hon också skulle ha’ gått ut, så måtte det
väl vara hennes rättighet. Hon har väl sin frihet att gå
hvart hon behagar."
v "Vet du då, Greta, hvart hon går när hon ger sig af
ut om qvällarna?" frågade Jörgen, i det han steg fram till
min stol, och såg på mig med en blick som om han velat
läsa mina innersta tankar, "vet du om hennes vägar ä’ så
lofliga som du tänker?"
"Det vet jag inte, men jag tror det. Och du, som är
hennes fastman, du är väl den siste som ska’ misstänka
henne för olofliga stigar. Har du inte bättre förtroende för
henne än så."
“Hvem vill du ska’ kunna ha’ förtroende för en
men-niska, hvars namn är i hvars mans mund," frågade Jörgen
med sammanbitna tänder, i det han böijade gå fram och
tillbaka imellan fönstret och dörren..
"Rättar du dig efter sqvaller, så beklagar jag dig,
Jörgen," sade jag, "tron på sådant slarf har förstört många
menniskors lycka. Och minst hälften af hvad det säger,
är alltid osanning."
"Jaså, är det osanning kanske, hvad som hände vid
Kastellholmsbron, samma dag som Lina kom hem," frågade
han med höjd röst, i det han stannade framför mig. "Ja,
nu blir du röd i synen nu, och har ingenting att svara,
tror jag. Men så ä’ det med er qvinfolk allesammans, det
fins inte ett sant ord i er och galen är den som sätter sin
lit till er."
Och innan jag hann svara ett enda ord, rusade han
ut på dörren, och det med en sådan fart att han höll på
att slå omkull unga Rull, som kom för att få nyckeln till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
