- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
238

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och sedan han fattat min hand och tryckt den varmt
mellan sina, och bedt mig helsa min mor och tacka henne
för all hennes vänskap mot honom och hans far i lifstiden,
tilläde han i det han såg mig djupt i ögat:

“Jag vet att det fins en gosse som tycker om dig,
Greta ... du vet det nog också sjelf. Tag honom, han blir
en bra och hederlig man åt dig, och jag ska’ från mitt
ensamma langelse be Gud välsigna er.“

Och med de orden omfamnade Jörgen mig för första
och sista gången i vårt lif, och medan jag hvilade mitt
hufvud vid hans bröst, hörde jag hans kära stämma sakta
uttala dessa ord, som i all min bedröfvelse gjorde mig så
lycklig i mitt hjerta, att jag mins dem ännu i dag:

“Jag förstod inte ätt hos dig låg mitt lifs lycka, Greta!
Nu förstår jag det, nar det är för sent.“

Efter ett ögonblick kom fångvaktmästaren in och sade
att nu var tiden förbi, och sedan Jörgen ännu en gång
omfamnat Lina och sagt oss båda farväl, stodo vi utanför
dörren, som slogs igen om honom, och sutto snart med
vaktmästarens hjelp i vagnen, som förde bort oss båda, Lina
halfdöd af sorg och grämelse, och jag döfvad som af ett
våldsamt slag i hufvudet, som gjorde mig oförmögen att
tänka och gråta.

lO.

“Och nu,“ fortsatte gumman efter en lång paus,
hvar-under hon tycktes i minnet lefva om det förflutna ännu en
gång, “nu är min långa och ledsamma historia snart slut,
ty hvad som återstår, det kan sägas mycket kortare än
hvad som föregick sjelfva knuten i historien. Jag sade
i början att historien om tallriken var historien om ett långt,
fattigt och eländigt menniskolif, som slöts i tårar och olycka
och så var det också. Jörgen fördes bort till Marstrand,
och efter sex eller sju års förlopp blef han fri från sina
bojor, och om hans lif varit olyckligt, så blef hans död så
mycket vackrare i stället. Han hade nämligen genom godt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free