Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela det suveräna förakt, hvarmed stationärt folk från
århundradets början gemenligen brukar se ned på det oroliga,
njutningslystna, aldrig hvilande, med iltågsfart frambrusande
slägtet från i går och i dag. Och det fans ännu en
gammaldags personlighet inne i rummet, hvilken obetingadt
var på öfverstinnans sida i de dagligen återkommande
tvisterna mellan fastern och brorsdottern; det var en af dessa
hederliga, stormagade gamla byråar från Ludvig den
femtondes tid, som nu börja komma till heders igen, och göra
så stort väsen af sig på auktioner och i antiqv itetsfbr sälj
-ningar. Med sina hjuliga ben, sina starkt förgylda
lådsirater och sköldar, samt sin hvita, glänsande marmorskifva,
liknade han icke obetydligt en af dessa hvitpudrade
gusta-vianer med gyllne berlockknippen och diamantspännen i
skorna, hvilka siratligt bugande och med en madrigal på
tungan trängdes i den flyktade tidens salonger; trodde på
ingenting, men pratade om allt, gingo i kyrkan med samma
eleganta likgiltighet hvarmod de läspade grannlåter i
bou-doirerna eller läto gommen kitlas vid de lukulliska
middagsborden, der man den tiden hade det förståndet att sitta
och den smaken att vara qvick och underhållande, i stället
för att man nu går och står, talar om kurs, politik,
dumheter eller sqvaller.
Alla dessa respektabla ting, den stora japanska
porslinsvasen inberäknad, voro förklarade fiender till den
stackars Siri, som hade det i deras ögon oförlåtliga felet atjfc
vara ung och att vara ett barn af sin tid, liksom de sjelfve
vore det af sin. Hon hade nämligen, med ungdomens
vanliga ofördragsamhet, mer än en gång kallat dem för
odrägliga gamla pedanter, och det kunde de icke smälta. När
hon skulle damma byrån, och det skedde hvarje onsdag
och lördag, hände det- ofta att hon utbröt i otålighet öfver
alla de oåtkomliga skrymslen, som de många beslagen och
sköldarna crbjödo, och der dammet, trots alla hennes
ansträngningar, åtnjöt en nästan fullkomlig fristad; när
pendylen skulle dragas upp, stretade han ibland emot med
vanlig gammaldags envishet, och när då den ene
titulerades “gamla, dumma damgömma“ och den andra kallades
akaffeqvarnen“, så kan ju ingen menniska undra på att de
blefvo förargade. När den japanska vasen fick höra sådana
ord som “skräpkruka“ eller “klädståndsburk“, och till på
köpet i stället för purpurri fick gömma alla fröken Siris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
