Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några Ögonblick tysta och talande blickarnas varma språk,
men inom kort öfvergående till det mera praktiska sättet
att meddela sig med hvarandra genom läpparnes rörolse
och ordens ljud.
“Hvad du var snäll och modig, min älskade flicka,
som kom !“ började han, i det han tryckte hennes hand i
sin; “jag skulle ha blifvit bra ledsen om jag inte fått
träffa dig nu.“
“Än jag då?“ svarade Siri med fuktig blick, “om det
också skulle kostat mitt lif, så hade jag gått! Det var ju
en evighet sedan jag såg och talade med dig, Arvid!“
“Ja, det tror jag. Sedan dess har jag skenlagt sex
mil jernväg på stora bergslagsbanaö, och terrasserat minst
lika mycket. Nå, är gumman ännu lika obeveklig ?“
“Värre, men inte bättre.“
“Och den utmärkte assessorn lika förförisk och
efterhängsen ?k‘
“Fullkomligt!“
“Vet du, Siri lilla, jag tror jag böijar bli svartsjuk
på honom, den gamle stofilen!“
“Ja, det har du verkligen skäl till!“
“Hvarför inte? Han får åtminstone se och tala vid
dig hvarenda dag, han... då jag deremot får stjäla mig
till att träffa dig hvarannan och hvar tredje månad. “
“Hvad skall jag då säga? Du har ditt fria, rörliga
arbete du ... men jag, Arvid, jag som får sitta inne och
ständigt sitta inne, emellan en gammal faster och hennes
gamla mops, som ändå är bra mycket att föredra framför
hennes gamla piga, som anser sig ensam förstå mer än
alla menniskor tillsammanslagna, och hennes gamla
affärsbiträde, assessorn, som är den odrägligaste af dem alla
fyra. Jag fryser ihjäl, Arvid, och om jag inte fryser ihjäl,
så torkar jag ihop i en sådan omgifning! Jag blir som en
mumie, om du inte snart räddar mig derifrån!“
“Ah, ännu är det ingen fara med mumien!“ svarade
den unge mannen leende, i det hans varma blick med ömt
välbehag hvilade på hennes ungdomligt fylliga gestalt;
“du är ju som en nyss utsprucken ros, min egen dyra
flicka! Och nu ska’ du höra hvad jag har att förkunna dig!“
“Är det något godt, något lyckligt, så säg fort!“
utropade Siri, rodnande öfver det loford som hennes älskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
