Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyss uttalat; “om jag är en ros, som du nyss sade, så låt
mig inte vissna af längtan!“
“Nej, det vore grymt! Jag får väl skynda mig att
vattna min blomma. Ser du, Siri lilla, det börjar ljusna
för oss, fast det går smått. Jag har blifvit erbjuden
trafik-chefsplatsen vid en af jernvägarne uppe i bergslagen, och
om jag antar den, så kan jag få tillträda den redan i höst.“
aOm du antar den ?“ frågade Siri förvånad i det hon
oroligt såg upp till honom; “du kan väl inte tveka om
något sådant! Då kunna vi ju gifta oss till våren!“
“Ja, det är nog sant, min dyra flicka]; men ser du,
det har ändå sina betänkligheter! Jag är ju ingeniör, och
min dröm har alttid varit att fa plats som byggnadschef
vid någon af statens banor; kastar jag nu den tanken
öfverbord och faster mig vid någon enskild
jernvägsanlägg-ning, så förlorar jag tjensteår och försvårar för mig
inträdet i statens tjenst, som ändå är den säkraste, om den
också inte betalas så högt.“
“Men, snälla Arvid, när man är så skicklig som du,
så riskerar man nog inte att bli nergräfd på en
underordnad plats. Det vore ju bara fråga om den som en
början ... för att vi skulle kunna gifta oss.“
“Ja visst, och jag är också fast besluten att göra allt,
för att kunna lösa dig, min älskade, ur de band som trycka
dig. Men tror du att din faster skall gå in på att ge sitt
bifall, om jag tar plats vid en enskild anläggning? Skulle
inte en anställning i statens tjenst imponera mera på
hennes stolta sinne ?“
“Visst inte! Så länge du inte öfverger jernvägen så
blir hon lika envis... hon tål den lika litet, om den är
statens som om den är en enskilds egendom.“
“Men hur skola vi då bära oss åt?,‘
“Jag ser ingenting annat än att du får föra bort mig,
och att vi låta viga oss i Danmark! Ty faster ger
be-stämdt aldrig sitt samtycke med godo.“
“Men det måste hon likväl. Hon är ju din enda
anhöriga, och mot hennes vilja far och kan du icke bli min
hustru! Hur högt jag än älskar dig, så ligger för min
känsla något i hög grad motbjudande uti att så der stjäla
vår lycka.“
“I det fallet är det bäst att vi slå upp vår förlofning
och att du försöker din lycka på annat håll!“ sade Siri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
