Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, det såg jag nog! Ack min Gud, att jag kunde
bära mig så oförsigtigt åt!“ utbrast Siri, rodnande och
brydd vid minnet af sin dröm: “hvad skall han tänka
om mig?“
“Att du är en liten toka, som ställer dig och drömmer
i fönstret midt på ljusa dagen. Men nu måste jag lemna
dig... det är kanske också bäst att du skyndar hem ...
gumman kunde sakna dig!“
“Måste vi skiljas så hastigt ?“ hviskade Siri med
misslynt ton; “jag har ju knapt fått rå om dig en qvart.“
“Jag skall resa i qväll,“ sade den unge mannen i det
han kastade en snabb blick öfver perrongen, och som den
for tillfallet var alldeles folktom, passade han på och tryckte
en kyss på Siris läppar; “farväl, min älskade flicka... jag
ville så gerna dröja hos dig, men jag har mycket att
uträtta ... bland annat måste jag uppåt Söder! Var nu
lugn och glad och snäll... du ska’ snart få bref, i fall
jag inte kan komma nedåt igen inom en månad.“
“Och du tar emot platsen om den erbjudes dig?“
“Ja, såvida ingenting bättre yppar sig samtidigt!“
“Och du glömmer mig inte?
“Jo naturligtvis glömmer jag dig nu, som alltid förut!“
“Förlåt mig, Arvid; men jag är så rädd om dig! Du
ser så många som äro vackrare och rikare och gladare
än jag!“
“Och jag är naturligtvis en så flygtig passagerare!“
“Nej, men ändå,.. ack, jag vet att det är illa; men
när man sitter i fängelse så blir man misstrogen mot hela
verlden! Nej, Arvid! dig tror jag... dig tror jag, som
jag tror Gud! Du kan inte leka med din stackars Siris
hjerta... res, jag skall vara snäll och lugn — men skrif
snart! Farväl, farväl!“
I vestibulen skiljdes de åt. Den unge mannen kastade
sig upp i en droska och rullade i stark fart af åt söder
till, medan Siri med klappande hjerta och hastiga steg
skyndade sig hem, smög tyst uppför trappan, stannade ett
ögonblick lyssnande i tamburen, och steg försigtigt in i
sitt lilla rum, just som öfverstinnan för tredje gången med
sina magra knogar bultade på dörren som skilde det ifrån
förmaket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
