Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af någon annan än en ung jernvägs-ingeniör, som plägade
komma dit en eller två gånger i månaden. “
“En eller två gånger i månaden!“ eftersade Siri
mekaniskt i det hon gick till garderoben, öppnade dörren
och tog fram hatt och kappa, som hon nyss slängt undan
der; “såå? Hvad var det för husnummer, faster ?“
“Fyrtiåtta, tror jag,“ svarade öfverstinnan, som då
det nu började skymma på, i förstone inte såg hvad Siri
hade för sig borta vid ändan af rummet; “eller femtiåtta,“
något sådant var det! “Men hvad i Herrans namn tänker
du på, flicka? Tar du på dig hatten? Hvad ämnar du göra?“
“Jag ämnar gå till söder,“ svarade Siri beslutsamt,
och med än bleka, än glödande kinder; “jag vill med egna
ögon se om en sådan trolöshet kan vara möjlig!“
“Är du från vettet, barn? Du gå till söder? Du
nedlåta dig att söka upp ett sådant der stycke? Det sker
inte, du går inte ur fläcken.“
“Jo, faster!“ fortfor Siri med en beslutsamhet i ton
och utseende, som icke tillät några invändningar, “jag vill
och jag skail gå! Ty du skall veta, faster, ja, du må
gerna bli ond på mig och banna mig så mycket du vill;
men medan du spelade grabiisch med assessorn, så var jag
nere vid jemvägen och träffade Arvid.“
“Hvad säger du? Olydiga barn, du har understått dig?“
“Ja, faster, jag kunde inte hjelpa det! Och sedan vi
talat vid hvarandra en stund, tog han farväl af mig och
sade att han hade något angeläget att uträtta, och att
han skulle fara till söder!“
“Till söder! Ser man på bara! Men det är rätt åt
dig, när du inte velat lyda din gamla fasters förmaningar!
Har jag inte tusen gånger sagt dig att de der
stenkols-herrame inte äro att lita på ? Yäxa de inte upp till
lätt-fård och ostadighet, der de flacka hit och dit med sina
fördömda lokomotiv, som pusta rök och ånga omkring sig
och sno från den ena stationen till den andra, liksom
kurtisören från qvinnohjerta till qvinnohjerta ? Tror du att det
nånsin kan finnas beständighet hos en karl som flackar
och far så som en jernvägsbyggare alltid gör, från ort till
ort, från stad till stad, och kör öfver eder och löften och
krossar dem lika lätt som lokomotivet krossar en stackars
ko eller häst som råkat förirra sig in på banan? Nej, barn,
Svart på hvitt. II. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
