Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jaja, madam säger något, hon! Men det försäkrar
jag att det är riktigt rysligt att hederliga fruntimmer ska’
behöfva bo i samma hus som tockna der damer! Men jag
ska’ säga värdinnan, jag, när jag nästa gång betalar hyran,
att det är riktigt otäckt att hon ska’ hyra ut åt sådana
der, det ska’ jag säga henne!“
Lyckligtvis för värdinnan var det hotet inte så
särdeles farligt, ty ‘frun* hade den vanan att inte just så
särdeles ordentligt betala sin hyra.
“Jag tycker man skulle kunna anmäla’t för
kommissarien,“ menade madamen.
“Pyh, det var visst värdt,“ svarade frun med en knyck
på nacken, “hon är väl känd i orten, tänker jag, för
häromdan när jag slog fram litet om det till fru Andersson
som brukar gå och hjelpa med tvätten hos Lindboms, som
ä’ slägt med kommissariens husvärdinna, så sa’ hon och
knuffa till mig med armbågen så der som madam vet:
‘Den ena korpen hugger inte ut ögonen på den andra4, sa
hon! Och så ä’ det nog också, för nog vet kommissarien
bättre än att hålla reda på folk, som har svart
sidenkläd-ning, vet jag.“
“Ja det är fasligt, hvad det fins mycket elände i
verlden !“ sade madamen fromt, i det hon torkade sig om näsan
med förklädet.
Medan magasinsfrun på detta sätt uttalade sin mening
om hvad som hände under hennes domvärjo, satt den unge
jernvägsbyggaren en trappa upp i samma hus, i ett litet
rum med utsigt åt gården, och samtalade lifligt med ett
ungt, vackert fruntimmer* som var klädt i sorgdrägt, och
på hvars knä ett omkring årsgammalt barn halfslumrade,
i det att det småjollrande lekte med den svarta
klockkedjan kring moderns hals. Barnet var en flicka, och
likheten med modern var så stor, att man kunnat tro sig se
den förra i förminskad skala, när Inan såg in i barnets
klara ögon, om de nu också voro något fördunklade af den
annalkande sömnen. Den unga qvinnan syntes vara
omkring tjugufyra eller tjugusex år, och det låg en lätt slöja
af sorgsenhet öfver dé vackra dragen, då hon efter ett
ögonblicks tystnad faste sin blick på den unge mannen,
och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
