- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
269

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stod orörlig, med ett hårdt uttryck i sitt ansigte, “säg
henne. ..“

“Jag har ingenting att säga!“ svarade den unge
in-geuiören kallt och strängt, “tror Siri mig inte ändå, så lära
mina ord svårligen kunna öfvertyga henne.“

“Men om nu denna unga dam verkligen är er
syster,“ inföll öfverstinnan, “så gif oss bevis derpå,
öfvertyga oss...“

“Det behöfs inga bevis, ^faster!“ utropade Siri, ännu
mera uppretad utaf Arvids kalla och stränga ton; “bevisar
inte hans närvaro här tillräckligt? Farväl, min herre!“
fortfor hon med en ton af isande köld, i det hon fattade
den gamla fasterns arm; “jag vill bespara er
förödmjukelsen af att behöfva ljuga, och för att visa er hur litet jag
fäster mig vid ert trolösa uppförande, så förlofvar jag mig
i morgon med assessor Penningsköld, en hederlig man som
icke bedrar någon, som icke ljuger och som jag har att
tacka för den ovärderliga visshet jag i afton fått!“

Och med dessa ord drog hon den öfverraskade och
förskräckta öfverstinnan med sig, i det hon med feberaktig
häftighet skyndade utför trappan, förbi den i förstugan
lurande magasinsfrun, som stått lyssnande uppe i trappan,
och som nu med förtjusning fann sig i besittning af minst
åtta dagars sqvallerämne af det mest upprörande slag. Med
samma häftighet drog hon den gamla med sig upp i vagnen,
och föll till öfverstinnans stora förskräckelse sanslös tillbaka
i vagnshörnet, just som kusken med en duktig klatsch satte
sina hästar i fart och halfsofvande lät dem taga vägen
tillbaka till norr.

“Men Arvid, för Guds skull, hvad tänker du på, som
låter henne gå på detta sätt?“ sade under tiden den unga
modem, i det hon sköt ingeniören hän emot dörren; “skynda
efter henne, säg henne allt! Ser du då inte att hon är
utom sig, att hon i förtvillan öfver din förmenta trolöshet
kommer att göra er båda olyckliga! Skynda dig, för Guds
skull, skynda!“

“Hon tror mig inte!“ svarade Arvid mörkt, i det han
tryckte ned hatten djupt i pannan, “må hon då gå! Hellre
olycka nu, medan den kan hjelpas, än sedan då den skulle
vara obotlig!“

“Men hon älskar dig ju!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free