Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och dagen derpå, sedan vår stoiske hjelte skaffat sig
permission af arbetschefen, satt han redan i skjutskärran
för att i flygande fart kuska af till närmaste
jernvägssta-tion, derifrån han, oroligare än han sjelf ville medgifva,
skulle begifva sig af till Stockholm, för att med egna ögon
se om brefskrifvarne hade rätt, och om han verkligen hade
något att försona.
Q.
Det var några dagar innan det skulle lysas första
gången till äktenskap mellan assessor Penningsköld och
Siri. Öfverstinnan satt inne i sitt förmak, och vid hennes
sida den lycklige lastmannen, som med djupaste intresse
såg på huru hans beskyddarinna lade sin älsklingspatience,
och just nu höll på att alldeles mista tålamodet, derför att
den för tredje gången inte ville gå. Siri satt inne i sitt
rum vid fönstret, mekaniskt sysslande med någon fin
sömnad till sin utstyrsel, och rysande i djupet af sitt hjerta
för hvaije gång hon läste sin slappa och drömmande blick
på föremålet i hennes knä, eller hörde sin blifvande makes
torra och hårda stämma derute i rummet.
Öfverstinnan var verkligen förargad öfver patiencen,
men låt oss tillägga till hennes heder, att hon pa fullt
allvar började bli orolig för Siri, och att hon var temligen
grundligt missnöjd med assessorn. Ty den mogne
penningmannen hade, enigt hennes sätt att se, alldeles
missuppfattat sin ställning till sin unga fästmö. I stället för att
söka vinna hennes förtroende och minska hennes skygghet
genom ett värdigt och faderligt bemötande, passande för
hans ålder och hans urblekta peruk, hade assessorn fått i
sitt hufvud att han skulle spela öm och enträgen älskare,
och detta klädde honom så illa, att afståndet mellan honom
och hans unga fästmö blef ännu större än förut.
Öfverstinnan hade mer än en gång genom temligen tydliga
anspelningar låtit honom förstå att detta icke ginge an; men
assessorn var envis och trodde att ingenting passade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
