Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Vi komma, frn öfverstinna, för att upplysa er om ett
missförstånd/* sade Emil Blom i det han artigt bugade
sig; “men innan jag går vidare, ber jag att få föreställa
er min trolofvade, enkefru Fanny Hyllner, ingeniör Arvid
Skogmarks halfsyster.“
Yid dessa ord hördes ett högt anskri från den öppnade
dörren till Siris rum, och innan någon af de innevarande
hunnit se sig om, skyndade Siri fram från sitt gömställe
och kastade sig, gråtande och skrattande på en gång, i
den öfverraskade unga qvinnans famn, i det hon med af
snyft-ningar bruten stämma utropade:
“Min Arvids syster... o min Gud, kan ni förlåta
mig ?“
Och de båda unga qvinnorna höllo hvarandra hårdt
omfamnade, medan ingeniören Emil Blom i korta, men
kraftiga ordalag upplyste öfverstinnan om orsaken tillArvids
tystlåtenhet samt skälen hvarför de icke förr hade kommit
att upplysa dem om sakens sammanhang. Detta hade till
en del berott derpå att Fanny först för ett par dagar
sedan kunnat förmå sig att samtycka till att blifva Emils
hustru, och förr hade ju ingen rätt att söka rentvå henne
från den kränkande misstanke, för hvilken hon blifvit ett
föremål. Till en del hade det också sin grund deruti att
Arvid, djupt sårad af den brist på tillit som Siri och hennes
slägting visat honom, helt och hållet förbjudet dem hvarje
steg till ett närmande, och att de äfven nu tagit detta
honom ovetande, emedan de icke längre ville hafva på sitt
samvete följderna af ett missförstånd, som kunde bli
olycks-bringande för så många.
Öfverstinnan var under denna den unge mannens
lugnt och blygsamt framförda berättelse ett rof för många
stridiga känslor, och assessorn gick hela tiden fram och
tillbaka mellan fönstret och dörren, i det han med stum
förbittring tuggade sina naglar och önskade det
nyför-lofvade paret för hin i våld. Han märkte tydligt att
marken gled undan för hans fotter, och att arfvet efter
öfverstinnan Rosalie von Horten på ett högst oroväckande
sätt aflägsnade sig från hans redan till hälften öppnade
kassakista. Att den unga fastmön förtonade sig i fjerran
på samma gång, grep honom mycket mindre, ty utan det
gyllene bihanget hade hon för honom endast ett
under-ordnadt värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
