- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
282

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter några ögonblicks tystnad vände sig öfverstinnan.
med denna oberäknelighet i öfvergångar, som är qvinnan
egendomlig, hon må na vara ung eller gammal, direkte
till assessorn, och yttrade med en skärpa i tonen, som

hon väl aldrig förr begagnat mot sin mångårige medspelare

i den oumbärliga grabiischen:

“Jo, det här är i sanning vackert tillstäldt af er,

min kära assessor! Hur vill ni reparera ert oförlåtliga
beteende mot detta unga fruntimmer och hennes fastman ?“
“Jag?;‘ utropade assessorn, utom sig af förargelse

och förvåning, “är det jag som utspridt några rykten?
Jag har endast upprepat hvad alla andra menniskor sade
förut. *

“Men utan att bry er om att efterforska, huruvida det
som sades var sant eller inte,“ bifogade Emil allvarligt:
/det är så man helt ogeneradt förstör oskyldiga menniskors
rykte här i verlden.“

“Och krossar en ung flickas hjerta, genom att förtala
den som hon håller af!“ fortsatte öfverstinnan i samma
ton som förut; “men hvarför gör man det? Jo derför att
man inbillar sig ha fördel derutaf! Men så illa kan man
spela sina kort, kära assessor, att motspelaren märker
anläggningen, och då kan det hända att fördelen blir mindre
än intet!“

Denna rakt på saken gående vink var för mycket för
assessorn. Han satte med förolämpad min hatten på
hufvudet, mumlade några ord om oefterrättliga qvinnor, och
gick sin väg utan att ens göra så mycket som en bugning
för de qvarvarande.

Knapt hade dörren slutits till om assessorn förr än
Siri med ett glädjerop kastade sig i sin gamla fasters
armar, och öfverstinnan sade i upprörd ton, i det hon höll
henne fast sluten i sin famn:

“Jag har varit blind, kära barn! Jag har trott den
der mannen allt för väl! men jag kan också godtgöra hv ad
jag brutit emot dig! Sätt dig genast ned och slå in
förlofningsringen i ett kuvert, så ska’ vi skicka den
tillbaka!“

“Tack, tack, älskade faster!“ utropade Siri, utom sig
af glädje, i det hon kysste gumman upprepade gånger och
skyndade sig in i sitt rum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free