Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till och med tanterna blifvit orättvist bedömda, eller att
åtminstone icke de unga brydt sig om att söka utforska
bevekelsegrunderna till deras ofta nog ganska förargliga
uppträdande. Om man till exempel skulle söka dem mera
uti * den omedvetna harmen öfver ett förfeladt lif, än i det
medvetna begäret att ställa till förargelse, skulle då inte
många fenomen inom samhällslifvet få sin ganska naturliga
förklaring? Men det är med gamla gummor som med
gamla åkarhästar, — utan jemförelse för öfrigt, — för dem
fins ingen rättvisa på jorden.
Och likväl, hvem har inte. —. om man nogaransakar
sitt minnes dunkla gÖnunor, — hvem har inte någon gång
under sitt lif träffat på en gammal qvinna. som varit en
lefvande teckning till den vackraste text af alla: en glad,
god och älskvärd ålderdom? Hvem har inte antingen som
barn smekts af en silfverlockig gummas mjuka och
dar-rande händer, eller som yngling uppmuntrats af det fina
bifallslöjet kring hennes sjunkna läppar, omkring hvilka
godheten och det fina vettet stält sina gratier på vakt;
eller som man tröstats af den på grafvens brädd stående,
lutande gamla, hvilken sett alla sina kära gå före sig ner
i det tysta, och dock har ett smålöje och ett ord af tröst
qvar för den sorg som liknar ett barns vid sidan af hennes
stora sorg, hvars resultat är en ensam ålderdom? Ty det
är det märkvärdiga med gamla qvinnor, att likasom de
söka sina likar i elakhet, oift de äro elaka; likaså äro de
svåra att uppnå i godhet, finkänslighet och behag, när
deras lifsuppgift går derpå ut. Öfverträffas kunna de
aldrig af den ftnaste gubbe i verlden, huru * älskvärd t denne
ock må uppträda i motsats till det yngre manliga slägtet.
Huru mången skrattar icke tanklöst nog åt en sådan
gammal qvinnas oskyldiga egenheter, utan att betänka att
det fordras icke så liten sjelfförnekelse för att kunna vara
tålig och god emot ett bullrande och sjelfkärt slägte, som
växer upp till lifvets alla skatter och njutningar, medan
man sjelf går nedåt till försakelse och glömska. Det är
mycket lätt, medan man sjelf står midt i det varma
solljuset på lifvets middagshöjd, att skratta åt den, som med
huttrande omsorg drar pelsen om sig nere i dalame, der
skuggan redan faller tung och fuktig, och dervid icke bryr
sig om hur den ser ut eller hur den beter sig; men det
är mycket mera svårt att sjelf åldras med behag, och bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
