- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
287

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de unges öfvermod med jemnmått och tålighet. Ty de
unge äro ett grymt slägte; om de visste huru många hvassa
pilar de med sitt klingande löje måtta mot de gamlas
skrynkliga hud, så skulle de skratta litet mindre och. vara
litet mindre stränga, när skrattet föder bitterhet hos henUQ
som är föremålet derför.

Men det Uns ett annat slag af gamla qvinnor, som
hafva fylt sin bestämmelse som makar och mödrar, och
som, sedan maken lemnat dem för grafvens ro, och barnen
tlugit ut ur boet för att sjelfva med eget arbete bygga
sig nya nästen, sitta ensamma på gamla dagar och njuta
af en lugn hvila efter den trägna mödan, skapande
omkring sig en ljus och blid eftersommar, fastän vintern
redan borde vara inne. De äro lefnadsglada, älskliga väsen,
dessa gummor, hvilka bära mormodersnamnet som en
heders-prydnad, äfven om barnbarnen äro långt borta, och som
ofta nog ännu äro så rika på oanvänd ömhet och kärlek,
att de gerna omhulda helt och hållet oskylda, endast af
behof att skydda och hjelpa. Mången gång äro de
origi-nela nog, dessa präktiga gummor, och det finnes hos dem
komiska drag åt hvilka man drager på munnen, på samma
gång man har en tår i ögat åt deras hjertas godhet,
hvilken bryter sig fram på tusen sätt, fastän den ofta nog
delar allt menskligts öde, att falla med sina gåfvor på
otacksamma och oädla skyddslingar. Det är en sådan
gammal präktig gumma, den jag en gång, i ett vigtigt
skede af mitt lif, träffade på min väg, som jag här vill
söka skildra. Hon har länge sedan utbytt sitt trefiiga och
fridfulla hem här på jorden mot det ännu fridfullare under
torfvan på kyrkogården; men om, som jag tror, hennes
vänliga ande ännu blickar ned till dem som hon i lifvet
omfattade med så mycken godhet och välvilja, så skall
hon visst icke harmas öfver att jag här söker måla hennes
bild, med alla dess dagrar och skuggor. Dagrarne voro
många och skuggorna iå, endast så många och så djupa,
som var nödvändigt för att gifva kroppslighet åt
gestalten, och i sjellva dessa lätta skuggor lyste ändå alltid
hennes hjertas godhet igenom, så som ljusfärgen alltid skiner
igenom klarskuggan på en god målning. Några mörka
slagskuggor funnos der icke, dertill var hennes sinne ännu
i ålderns senaste dagar allt for ungdomligt och hennes själ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free