Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tes af något buller från gatan. Hon satte sig häftigt upp
och lyssnade, då Augustas jemna snarkningar nådde
hennes öra, och nu var det med sin starkaste stämma som
gumman ropade:
“Augusta! Kors i Herrans namn, der ligger hon och
sofver ännu och jag hör att mamsell är oppe derinne
Det är då riktigt skam! Vill du genast skynda dig opp
och laga att du får på kaffepannan! Ja se, bara för att
jag nu händelsevis slumrade till litet, så...“
“Kors, klockan är ju inte åtta än,“ svarade Augusta
lugnt som alltid, i det hon böljade kläda sig.
“Jaså, hon »kulle kanske vara det, och du liggersom
en annan latmaja och drar dig! Det fettades bara att hon
skulle vara slagen åtta till på köpet.“
“Ha, ha, ha!“ skrattade Augusta, “frun ä’ så
rolig så!“
“Vill du genast ge dig af ut i köket, annars skall jag
bli så lagom rolig, ska du få se!“
“Jaja, bara jag får på mig litet, så ska jag nog går“
menade Augusta.
“Ja, skjuts tänker jag inte bestå dig!“ puttrade
gumman.
“Ha, ha, ha ...“
“Vill du tiga, du låter ju som en brandvakt.“
“Ha, ha, ha, så rolig frun a !“ skrattade Augusta utan
att genera sig, i det hon begaf sig af ut i köket.
“En faslig menniska att sofva länge, och så hon
skrattar sen! Ja, vänta mig, i vår ska’ jag väl göra mig
af med henne. Jag kan undra hvad det är för vind i dag?
Syd-sydvest! Hm, hm, det var då också en faslig sunnan,
som aldrig tar slut. Jaså, han drar sig litet mer åt vester
ser jag, nå, då kommer han kanske på norr fram på
dagen, så man kan få litet klarare väder!“
Efter en liten stund såg den unga flickan, som bodde
i rummet utanför gumman, huru- denna, klädd i en liten
kort underkjol och med nattmössan ännu qvar på hufvudet,
fnurrade af igenom hennes rum för att skynda på Augusta
med kaffet.
“Kors, kära ,barn, ä’ hon redan oppe?“ brukade då
gumman säga, “och den der välsignade Augusta har
för-sofvit sig igen.“
“Bästa tant, det är ju ingen tid förliden.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
