- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
294

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Ah, jag tycker en kopp kafle kunde minsann
be-höfvas, jag! Jag* undrar hvad hon gör nu!“ och så bar
det af ut i salen, der gumman bultade på dörren utåt
förstugan: “tap, tap, tap!“ tre raska och temligen hårda slag,
dem Augusta aldrig låtsade höra, hvarken första eller
andrä gången. Sedan bultningen var gjord, snodde
gumman återigen af in i sitt rum, sedan hon i förbigående hört
efter ’Hur den unga flickan mådde, och hvad hon hade för
åsigter om väderleken för dagen.

Pettfl - upprepades hvarje morgon; men alltid med
några nya variationer, som gjorde att det icke blef
enformigt. Längre fram på förmiddagen gick gumman ut i
staden, antingen för att handla upp till sitt lilla hushåll,
eller också på, auktioner, hvilka hon varit van att
öfver-vara i många år. Saken var nämligen den, att gumman
förut varit medintressent i en klädmäkleriaffar, som
före-ståtts af én medelålders mamsell, hvilken förut, under
sonens lifstid, varit i huset hos henne. Nu på gamla dagar
hade hon visserligen upphört med medintressentskapet, men
hon intresserade sig fortfarande för auktionerna. Det egna
med den annars alltid så glada och fryntliga gumman var
dock att hon vid hemkomsten från dessa förmiddagsvisiter
å Stadsauktionskammaren alltid var vid dåligt lynne,
hvilket dock snart gick öfver i hemmet, och aldrig hindrade
henne från att, drifven af vanans makt, göra om de
förargliga visiterna. Grick gumman deremot ut på
eftermid-dagarne, så var hon alltid vjd godt lynne, när hon kom
hem igen. Det var endast när hon skulle taga på sig för
att gå, som hon då hade -en liten öfvergående förargelse,
och det var derför att Augusta alltid ville bylta på henne
så många öfverplagg som möjligt, för att hon inte skulle
förkyla sig.

“Du måtte tro, att jag är nittio år, dul“ brukade då
gumman säga; “hm, jag ska’ väl inte se ut som ett
trasbylte heller när jag kommer till folk!“

“Jaha, men si frun får inte förkyla sig! Tycker frun
det?“ menade Augusta; “ta åtminstone en schal till inunder,
om frun inte vill ha pelsfodret.“

“Ah, du ä’ tokig! Vill du låta bli och komma med
den der otäcka schalen! Jaha, kunde jag inte tro det, att
hon skulle skrynkla till kragen för mig! Nu måtte jag se
ut som ett åkerspöke om halsen!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free