Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när Augusta väl var ute, satte gumman sig vid
reflexionsspegeln för att se efter hur tiggaren såg ut:
när hon sedan fick veta husnummem, brukade hon nästan
alltid säga liksom för sig sjelf:
“Åh, den der såg minsann inte så eländig ut, det ä‘
väl en sådan der, som inte ids arbeta, kan jag tänka. Det
är aldrig värdt att tro sådana der mer än jemnt.“
Derpå höll hon en lång föreläsning för Augusta om
hur nödvändigt det var att akta dörrarfte för sådana der,
och att hon icke fick ge dem något, när hon icke sjelf
vore hemma, och mera sådant. Den som icke kände den
präktiga gumman, kunde tro att hon var den obarmher-
tigaste menniska i verlden; men framåt skymningen’sktille
gumman gå bort till någon bekant, och hon gick då och
stoppade och snodde både länge och väl i köket och
skafferiet och uppe på vinden i några djupa byrålådor, och när
Augusta med sin vanliga naivetet sporde henne, hvart hon
skulle taga vägen, och hvad hon letade efter, så snäste
hon alltid af henne med ett:
“Det rör dig inte! Får jag kanske icke sticka näsan
utom porten utan att be dig om lof? Ta’ in min kappa
nu och gamla hatten, det är inte värdt att ta’ den nya.
när man går så här i skymningen. Jag ska’ bara springa
ner till Södermalmstorg litet.“
Efter en stund bar det af med gumman, och hon
hade då alltid under kappan ett litet knyte eller en korg.
som hon omsorgsfullt dolde för de hemmavarandes blickar,
nästan som om hon gjort något ondt.
l<Nu gick frun bestämdt bort till di der vid Hammarby
tull,“ sade Augusta till den unga flickan; “det ska’ ingen
få veta’t, förstås; men jag såg att hon stack ner bröd och
kött i korgen, jag. Ha ha ha, hvad hon är rolig ändå,
frun! Hon tror att en inte begriper. “ Och dermed gick
Augusta ut i köket, förtjust öfver gummans rolighet och
sin egen klyftighet.
Sådana scener upprepades merendels ett par gånger
i veckan, och i synnerhet emot julame, blefvo de allt
tätare. Men för hvaije gång som gumman kom hem ifrån
en sådan exkursion, var hon allvarligara och tystare än
vanligt. Ibland hade hon floret nerfaldt för att man icke
skulle se att hon hade gråtit, och nästan alltid stängde
hon in sig i sitt rum en halftimme eller så omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
