Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son böljade redan då att, sa ofta han kunde, gå på
spektaklet och ville alltid ha mig med sig förstås, och som
det var det enda nöje vi hade råd att kosta på oss, så
begagnade vi oss också af det så mycket som möjligt!
Jag hörde Jénny Lind, jag, när hon debuterade som
Aga-tha i Friskytten, och den qvällen går aldrig nr mitt minne.
Jag kommer också mycket väl ihåg när lärftskrämarne
hvisslade nt Dahlqvist, och när han sedan kom igen och
spelade i ‘Tretio år af en spelares lefnad*... den rocken
som han hade på sig som Yaraer, när denne kommer som
tiggare i sista akten, den hade jag skaffat honom från
klädståndet... se, han umgicks med son min, han också,
liksom en hel mängd af de andra aktörerna, oeh han var
min själ inte så tragisk då, som han var på teatern inte.
Och Hyckert se’n! Två dar innan han sköt sig, var han
på middag hos son min, och var så glad som om han
tänkt få lefva tills han blifvit hundra år!
På detta sätt kunde gamman hela timmarne sitta och
berätta om hvad som händt under hennes förflutna dagar.
Jag kom ibland i sällskap med den unga flickans fåstman
dit upp, och blef snart vän med den gamla, ty merendels
var det jag ensam, som hörde på gummans berättelser;
de unga tn hade troligen en hel mängd myeket
intressantare saker att tala om och tänka på, der de suto
hvi-skande och förtjusta i ett soffhörn, medan gumman och
jag höllo oss till stolarne omkring det lilla tebordet. Den
gamla, präktiga gumman var likväl inte på minsta vis
missnöjd öfver deras fåordighet och tankspriddhet när det
gälde vår konversation, tvärtom.
“Hvad skulle det vara för kärlek,“ plägade hon ofta
säga, när fastmannen helt förlägen ursäktade sig med att
han inte hört någon fråga som gumman stält till honom;
“hvad skulle det vara för sorts kärlek, om ett par unga
förlofvade skulle ha ro att sitta och höra på hvad en
gammal gumma pratar? Kuttra ni, vi prata nog, vi. Ni
ska inte tro att jag ä’ så rasande gammal af mig, att jag
helt och hållet glömt bort hur det var, när jag var ung.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
