Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nå, men så kunde väl jag åtaga mig att sköta om
honom,“ sade jag tvekande, i det jag såg ned på min
sömnad, som jag fattat tag uti; “du har sjelf sagt att jag
är ’ en bra sköterska, fatter... mins du det, när du sjelf
var sjuk i fjol!“
“Ja, men det passar inte att en ung slinka som du
blir sjuksköterska åt en töcken der pojkvasker!u
“Passar det inte? När skulle det kunna anses
opassande att öfva barmhertighet emot de lidande?" frågade
jag litet jesuitiskt, jag medger det gerna; men jag kunde
inte annat, “låt flytta honom hit hem, fatter lilla, det vore
ju stor synd om han skulle få ligga och dö utaf vanskötsel
på 8jukhu8et.“
“Hm, visst vore det synd,“ sade min far, i det han
såg på mig med pröfvande blick; “men jag tycker du ä*
bra angelägen att få honom hit? Du måtte väl inte ha
förgapat dig i pojken, när du förband honom i går afton?
Men det säger jag dig, Miken, har du sådana
funderingar så lurar du dig, för jag tar inte någon fattiglapp
till måg, det vet du, och Kortz har mitt ord, det vet du
också.“
“Tror du då, fatter lilla, att man blir kär i en
menniska, som man knappast sett i fem minuter ?“ frågade jag
och tvang mig att skratta, ehuru det skar till i hjertat
på mig som med en hvass knif, när jag hörde
messings-slagarens namn nämnas; “det vore väl ändå allt tor
galet. Och vore han inte sjuk, den stackars gossen, så kan
du vara säker på att jag inte det minsta skulle bry mig
om honom.“
“Nå, det kan jag väl också tro,“ menade min far,
lugnad, i det han drog stora moln ur sin pipa; “och i
morgon ska jag gå ner till kapten och fråga hur dan
pojken är, och är han hygglig, så ska jag säga åt
stadsfy-sikern att han får flyttas hit, så få vi se om det kan bli
menniska af honom igen. Men satt nu fram qvällsvarden.
min flicka. Jag är hungrig, ska du veta!“
Den natten sof jag heller inte mycket, men jag vet
inte rätt om det var af oro öfver den unge sjömannens
tillstånd eller af glädje öfver att få sköta honom.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
