Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hur vi skulle bete oss, för att min far inte skulle tvinga
mig att gifta mig med messingsslagaren.
“Jag går till honom, innan jag far,u sade Gustaf, i
det han drog mig intill sig, “och säger honom, att om han
understår sig att se på dig medan jag är borta, så slår
jag ihjäl honom.“
“Men, käre Gustaf,“ bad jag, i det jag försökte lugna
honom, “det är väl ändå inte rätta sättet. Litar du inte
på mig, att jag aldrig gifter mig med någon annan
än dig?“
“Jo, det gör jag visst, Marie lilla; men din far skall
nog försöka tvinga dig, när jag är borta. Han räknar på
att messingsslagaren har egen gård, och jag ingenting
annat än ett par friska armar och god vilja att bli en
duktig skeppare med tiden. Och det ska jag också bli,
och det inom två år, det kan du lita på!“
“Nå, låt oss då säga min far det,“ föreslog jag, “för
jag kan i alla fall inte samtycka till någon hemlig
förlof-ning utan hans vetskap, det skulle han aldrig förlåta oss,
och då blef den sista villan värre än den första.“
“Jag har också inte tänkt, att vi skulle dölja det för
honom, utan säga rent ifrån, och det har jag föresatt mig
att göra redan i qväll. Men först ville jag ha saken på
det klara med dig, Marie lilla, för har du inte tålamod att
vänta på mig, så lär det väl inte vara värdt att tala vid
far din om saken. Ser du, jag har en gammal farbror
öfver i Strömstad i Sverige, och han skaffar mig nog en
skuta att föra, om jag bara visar att jag duger till det.
Det har han lofvat, och fast han är duktigt snål och inte
velat ge mig något till min uppfostran, så håller han nog
ord ändå, när jag kommer och visar att jag är fix och
färdig — det har ingen fara! Yill du derför bli min, utan
att bli förskräckt för att vi kanske fa dragas med
fattigdom och bekymmer i böijan, så ska nog allt gå bra.“
Att jag svarade ja, var naturligt; ty hvilken aderton
års flicka tänker på fattigdom och bekymmer, när hennes
utvalde ser henne så trofast in i ögat som min Gustaf
gjorde, och när hennes hand hvilar i den älskades så lugn
och trygg som fallet nu var med min hand? Åtminstone
var det inte så den tiden att man såg mera på
möblemanget än på hjerteglädjen, mera på de årliga inkomsterna
än på friden och lyckan i hemmet, och är kärleken utaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
