- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
317

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den äkta sorten, så tänker jag väl det är detsamma ännu
i dag! Eller hur, mitt unga herrskap?“

“Nog tror jag det är fallet med de unga,a svarade
den lycklige fästmannen; “men se, det är alltid de gamla
som ha sina betänkligheter, naturligtvis. För dem går
lifvets goda öfver allting, och de kunna aldrig tänka sig
någon sällhet utan en full kassakista och ett väl försedt
bo! De besinna inte, att just mödan att tillkämpa sig allt
detta, är för det unga sinnet ett behof och en glädje “
“Åhja, det der låter mycket bra,“ återtog gumman,
“om man bara har allvar med det! Men de gamla kunna
nog vara att ursäkta, de också; ty de ha sett mera af
lifvet än de unga. Jag tyckte nog, jag också, att min
gamle far var orättvis och hård; men jag såg många
gånger se’n, att hade vår kärlek inte varit af det slaget som
fördrager allting, så nog kunde vi haft våra ganska
bekymmersamma dagar, både under de första och senaste
åren af vårt äktenskap. Men det tänkte vi minsann inte
på den qvällen som nu var fråga om, utan bäst som vi
sutto der och kuttrade om vår kärlek och våra
förhoppningar, så väcktes vi upp ur våra lyckliga drömmar af min
far, som oss ovetande kommit in, och som nu med
ingenting mindre än blid ton utropade:

“Hvad vill det här säga? Jo, det kan man kalla en
riktig god tack för att man visar sig mensklig emot
sådana som behöfva ens hjelp! Skulle jag kunna få lof att
veta hvad meningen är med den här saken, i fall det inte
anses för näsvist af mig som far, att understå mig fråga
ungherrskapet ?“

“Snälla fatter...,“ försökte jag stamma, men afbröts
genast af min far.

“Tyst du!“ ropade han allt mera förtörnad, “du borde
skämmas att bära dig åt på det sättet! Ar du en
anständig flicka du, som i din fars frånvaro sitter der och håller
kurtis med den första unga glop du får tag uti? Du borde
skämmas ögonen ur dig, det borde du, och jag borde köra
dig på porten, det borde jag!“

“Nej, hör nu, bästa farbror...,“ tog nu Gustaf till
ordet.

“Fan ä’ din farbror och inte jag, från denna dag!“
röt min far, som den qvällen varit något längre än vanligt
på klubben, och derför var mera högröstad än han brukade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free