- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
322

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grosshandlaren såg ut, när gumman var död, och
evangeliska stiftelsen tog både huset och penningarna."

“Nå, men klandrade inte grosshandlaren testamentet ?“
frågade jag.

“Jo det tror jag visst han gjorde; men när de heliga
lå fatt i något som klingar, så släppa de det inte så lätt,
och stiftelsen behöll vackert hvad den hade fått, den. Nu
var det grosshandlarfrun också som var mest mån om sig
och om himmelriket; mannen brukade sedan ofta säga när
det taltes om saken: Det var rasande dumt att gumman

skulle bli läserska, ty nu gick man miste både om hennes
förmögenhet och hennes goda middagar. Dem hade man
då alltid en gång i veckan annars, så lång vintem var!“
Men se så, låt oss nu dricka vårt té, nu tänker jag väl
att det har dragit tillräckligt, och så ska’ jag väl göra
slut på min gamla ungdomshistoria, som troligen har
tröttat er lika mycket som den uppfriskat mig/*’

Yi försäkrade alla och på fullt allvar att så inte
var förhållandet, och efter en stund böljade gumman:

“Den första tiden efter Gustafs afresa gick jag
alldeles som i en dvala. Jag uträttade mina sysslor som

förut, jag åt och drack och talade, men det var så
maskinmässigt som man gerna kan tänka sig af en lefvande
menniska. Min far var vid dåligt lynne hela tiden, och
menade oupphörligt att den unge sjömännen hade förhexat
mig, ty jag var inte mera det ringaste lik hans glada

Marie, påstod han, och det tror jag nog ätt han hade rätt i.

Yidare sade han mig en qväll, omkring en vecka efter

Gustafs afresa, på sitt vanliga barska och buttra sätt:

“Hör du Miken, du, jag ska säga dig en sak så god
som två! Om du inte blir folk igen och det i rappet, så
ta mig raggen skickar inte jag efter messingsslagaren, och
ställer till förlofning på fläcken. Och jag vill väl se, om
jag inte ska få bugt med en näsvis och obstinat
flick-slinka, som till på köpet är min egen dotter!“

Och det hotet hjelpte! Jag försökte på fullt allvar
att bli mig lik igen som jag var förnt, och det menniskan
vill på fullt allvar, det kan hon också. Inom kort var
jag åter till utseendet densamma som förut, fast jag i
sjelfva verket var mycket förändrad; men det gömde jag
för mig sjelf, och nu var det bara om qvällarne när jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free