- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
324

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En bra tid efter detta lilla uppträde med min far,
kom verkligen ett bref ifrån Gustaf, det var dateradt från
Göteborg, der han läste navigation, och der han snart
skulle undergå examen. Full af glädje som jag var, och
ihågkommande min fars ord, visade jag honom brefvet;
men nu blef det en storm och ett väsen som jag knapt
ännu kan tänka på utan förskräckelse, fast det är så många
år se*n. Nu var min Gustaf den största bedragare och
lorledare man kunde tänka sig, och nu hade han inte
upp-fylt sitt löfte, och derför behöfde heller inte min far
uppfylla sitt. Det bästa jag hade att göra var således att ta’
skeden i vackra hand och genast vexla ringar med
mes-singsslagaren, ty annars skulle min far stänga sin dörr
för mig, och jag finge taga vägen hvart jag behagade.
Jag påminde honom om hvad han sjelf sagt en tid förut,
jag besvor honom att ha tålamod ännu ett halft år eller
så, och jag lofvade honom att om då inte Gustaf hörts af
.med eget fartyg, så skulle jag lyda honom och bli
mes-singsslagarens hustru. Jag var så säker på min Gustafs
ord, att jag gerna tyckt mig kunna våga ett sådant
med-gifvande, för att köpa mig litet frid och ro för ögonblicket,
men det var nära att jag hade bittert fått ångra den
fegheten, ty något annat var det inte i alla fall. När de
två åren voro gångna, hördes verkligen inte min fästman
af, och nu ville min far ovilkorligen att jag skulle
uppfylla mitt löfte och vexla ring med messingsslagaren, som
på senare tiden börjat göra täta visiter i huset, och
der-igenom blifvit mer odräglig än nånsin. Jag gret, bad
och besvor min far att gifva sig tålamod och mig tid, men
han var envis som en olycka, och slutligen hade jag i min
lörtviflan intet annat råd än att vända mig till
messingsslagaren sjelf, för att bedja honom om uppskof och för att
säga honom att jag aldrig kunde tycka om honom.

Ni ska tro, mitt unga herrskap, att det kostade min
stolthet en svår strid, innan jag kunde beqväma mig till
att tala med honom om detta. Men tanken på hans gröna
hår och de täta klubbvisiterna ingaf mig mod, och derför,
när han kom på besök en dag, och min far på ett
ögonblick lemnade oss ensamma, — han brukade gerna göra
det numera, och jag var då alltid tyst som muren, —
passade jag på tillfälle och började att med darrande röst
och nedslagna ögon framföra mitt ärende. Jag väntade mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free