- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
337

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Du? Nej hör nu, bror Pelle, nu drifver du med
mig? Lika gerna kunde du försöka inbilla mig att du
blifvit statsråd eller landshöfding i Göteborg!“

“Hvarför det? Mitt giftermål bör väl inte vara
omöjligare än ditt!“

“Jo ser du... med mig är det en annan sak... jag
har ju alltid varit litet smått fruntimmerskarl... du mins
väl från vår Upsalatid? — du deremot, som alltid varit en

bokmal... hvem tusan skulle kunna ha mod att gifta sig

med dig?“

“I alla fall så fans det en, och det en mycket
hygglig flicka ändå — om jag nu ska’ säga det sjelf. Yi ha

nu varit gifta i fyra år, och ännu har jag inte hört att

någon af oss ångrat sig.“

“Säger du det? Jag har bara varit gift i ett och ett
halft, och ändå så ...“

“Hvad, är du redan mätt på lycksaligheten ?“

“Du är tokig, bror Pelle! Jag menar att ändå så ä7
vi lika lyckliga som första veckan efter bröllopet — men
hör du! Efter som det just är frukostdags, så kan du
gerna gå med mig in på operakällaren och ta’ en
frukost-risp, och under tiden tala om för mig hur du kom att bli
gift karl. Det måtte ha gått förbannadt underligt till.
Går du med?“

“Gerna, bror Svante... gumman min håller just på

och sätter upp gardiner, så hon ser inte ogerna att jag

låter bli att komma hem förr än till middagen.“

Och dermed tog brukspatron Svante Holter sin gamle
van, revisor Pelle Andrén under armen, och efter några
ögonblick voro de lyckligt och väl installerade framför ett
af fönsterborden i operakällarens stora sal, der samtalet
fortsattes på följande sätt:

“Nå, bror Pelle, medan vi nu vänta på att
ostronen bli brutna, så tala om för mig hur du, som alltid

varit så folkskygg, kunde falla på den idén att fria och

gifta dig. Men först och främst: hur gammal är din

hustru ?“

“Tretiotvå år, min bror... det vill säga, hon var
tjuguåtta när vi gifte oss.“

“Kunde just tro det! Skulle du komma der hän, så

skulle du naturligtvis ta’ en äldre qvinna.“

“Ja, jag är ju sjelf fyrtiofem, som du vet.“

Svart på hvitt. II. 22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free