Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*‘Ja, naturligtvis! Han var en af dessa menniskor
som man så ofta träffar på här i verlden: färdig att röra
upp himmel och jord för att få den skatt eller den leksak
de fika efter, och när de väl fått den, lika lätt färdiga att
kasta den bort, för att gripa efter en annan leksak, som
snart tår dela samma öde. Han släppte inte gumman, förrän
hon tillät dem att vexla ringar, sedan han ändtligen
krånglat sig igenom sin examen, och när det väl var gjordt,
reste han ner till sin far för att utverka hans samtycke.
Jag var naturligtvis med på förlofningen, och medkänslor,
dem jag inte vill önska min värste fiende att få erfara,
måste jag önska dem lycka till deras förlofning. Inte vet
jag om Stern upptäckt min hemlighet; men det säkra är
att han behandlade mig med ett hån och ett öfvermod, som
lade ännu mera malört i sorgedrycken, och aningen om en
stundande olycka för den jag så högt älskade gjorde mig
ännu mera förtviflad! Slutet på visan var, att medan
de båda nyförlofvade i fulla drag njöto af sin nyvunna
lycka, låg jag uppe på min vindskammare med hufvudet
nedgräfdt i min tarfliga örngottskudde och grät som ett
barn!“
“Fy tusan, vara karl och gråta! Nej, hör du, Pelle,
tag tillbaks!“
“Det gjorde jag gerna, om jag kunde! Men ser du,
ett sådant der oväder gör nytta, och dagen derpå var jag
mig sjelf igen. Jag hade ett litet väggfast skåp, min
innersta hjertekammare, och der läste jag under den
stormiga natten in min olyckliga kärlek, så att ingen kunde
se en skymt af den mera, och Karin var för mig från den
stunden en yngre syster, som det gälde att skydda, —
inte en förlorad brud, som endast var att begråta. Snart
kom också den dag då en bror behöfdes, och då jag hade
den glädjen att kunna hjelpa henne bära ett olycksöde som
nära nog hade kostat henne lifvet, och som inom ett år
tog lifvet af hennes mor.“
“Hu då! Det var ju en riktigt tragisk historia, det
der, kära Pelle. Hvem kunde tro att du skulle ha varit
med om sUkt.“
“Ja, så der är det, bror Svante! Det är bara på
teatern som man skall vara stor och ståtlig för att kunna
spela tragiska roler; i det dagliga lifvet får det gå för
sig ändå. Men tror du inte att vi skulle resa på oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
