Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig till Hambnrg, der han hade hopp om att af en af
faderns aflarsvänner få åt sig öfverlemnadt ett första klassens
skepp, som skulle segla på Amerika. Men som ingen
kunde veta sitt öde, och han inte ville binda Karin vid
sin ovissa framtid, lemnade han tillbaka sin ring och
anhöll att hon måtte sända sin med omgående till fadern,
som han underrättat om allt. Hvad beträffade de lån han
gjort hos sin blifvande svärmor, så skulle de med det allra
första bli’ återbetalda jemte ränta, och hon skulle inte på
honom förlora så mycket som ett öre, etc.... jag mins
nu inte alla de fraser, hvarmed han sökte förgylla sin
nedrighet. “
“En fin pojke, minsann! Nå, men flickan?“
“Ack kära du! Hon gret och var otröstlig, och ändå
sökte hon att urskulda den skurken! Modern var alldeles
utom sig af harm och smärta, och jag fick nu veta att
hon hade låtit inteckna sin lilla koja och allt hvad hon egde,
för att hjelpa den uslingen. Det ena eländet följde nu på
det andra: huset måste säljas på utmätningsauktion,
gumman sjuknade af grämelse, och några månader efter sedan
hon måst lemna den plats, der hon framlefvat så många
lyckliga år med make och barn, fick hon i Katarina
kyrkogård ett nytt hem, der inga sorger och bedrägerier mera
kunde nå henne. På hennes dödsbädd lofvade jag henne
att vaka öfver Karin som öfver en syster, och jag
glömmer aldrig den sista, halft bristande blick ur hennes öga,
som tackade mig för löftet.“
“Och hur bar flickan den nya förlusten ?“
“Som en qvinna kan bära sådant! Ty, bror Svante,
der det inte kommer an endast på muskelkraft, der är
qvinnan starkare än vi. Det var förvånande att se huru
olyckan på samma gång som den böjde, också höjde henne.
Jag hade förut sett henne som en glad, vacker och älskande
flicka, sedan som en öfvergifven, förtviflad brud, hvilken
skänkt sin ungdomskärleks rikaste skatt åt en ovärdig, —
nu såg jag henne som en moderlös, fattig qvinna, utan
stöd i verlden, och hon förekom mig allt mera härlig, ju
mera pröfningen nådde henne. Och det var inte någon
storartad kraft, inga hjeltinnelater som prydde henne, —
allt gick så stilla och undergifvet till, som om hon aldrig
varit född till annat än att lida och försaka.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
