- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
348

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med fart, ett muntert skratt och ett frasande af siden
hördes, blandadt med klangen af ett par sporrar, och den
glade brukspatronen vände sig om, i det han utropade :
“Nå, se der kommer min hustru!“

Q.

Vår vän Pelle Andrén hade knappt hunnit stiga upp
från soffan och intaga en passande helsningpositur, förr än
han fick se en ung, vacker qvinna med hög och ståtlig
växt, hoppa in i rummet och med ett slags
koketterande glädtighet kastande sig i armarne på hans vän
brukspatronen, hvars rödlätta anlete blef ännu mera skinande
då han omfamnade sin unga hustru med len liflighet och
en eld som man knappast skulle kunnat tilltro hans
fyrtiosex år. Denna liflighet tycktes också något förbrylla
den unga frun, som i hack och häl följdes af en ung
kavalleriofficer med ett fint och vackert ansigte, samt ett
par riktigt hjertemördande mustacher af den spetsiga
sorten, med största omsorg kammade utefter ett par fylliga
och temligen spotska läppar, samt på hakan sekunderade
af ett begynnande pipskägg, hvars ljusare färg sqvallrade
om att dess äldre bröder fatt göra bekantskap med någon
mörk kosmetik, för att kunna framträda så mycket starkare.

“Du har väl inte väntat på oss, min snälla gubbe ?“
läspade unga frun, i det hon utan att se revisorn klappade
bruspatronens skinande kinder, hvilka af frukosten fatt ännu
högre förg än vanligt; “men det var så mycket folk i
bodarna, och så måste jag nödvändigt göra en visit hos
tant Aurore... kusin Fritz var så snäll och gjorde mig
sällskap. “

“Ja, jag hade ju lofvat att beskydda dig, kära kusin!“
svarade löjtnanten, i det han vred på mustacherna, och
uttalade a som ä, så som alla fina ungherrar i våra dagar
pläga göra för att visa sig väl uppfostrade och eleganta;
“och farbror Svante kan vara lugn för att jag alltid ska’
göra detsamma!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free