- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
350

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Nå, din gamle uf, hvad säger du om hustru min?
Ar hon inte förtjusande söt? Hvasa?“

“Jo, hon är mycket vacker,“ svarade revisorn torrt, i
det han sökte befria sig från taget.

“Ja, och så hon älskar mig, sen! Du kan inte tro
hur hon älskar mig... hörde du, hon sprang uppför
trappan, och det fast doktorn förbjudit henne det, — bara
för att ia komma hem till mig ett par sekunder förr!“

“Ja, det är märkvärdigt!“ svarade Pelle Andrén, utan
att så noga tänka på hvad han sade.

“Hvad för slag? är det märkvärdigt?“

“Nej, jag menade ... jag tänkte säga ...“

“Du tål bestämdt inte vid champagne, bror Pelle!“
“Nej, det kan nog hända, det! Men, för tusan,
klockan är mycket, nu tår jag lof att tänka på att gå hem
till gumman min, annars tror hon väl att jag rymt ifrån
henne!“

“Tänk om vi skulle ta’ och följa med dig med
detsamma? Hör du, Laura lilla ?“

“Ja, min vän, hvad vill du?“ svarade frun ute från
det yttre rummet.

“Jo, ser du,“ svarade brukspatronen, i det han fattade
sin vän revisorn under armen och drog honom ut i
salongen, der löjtnanten redan var i fart med att hjelpa unga
frun att knyta upp paketen; “jag har lofvat att hälsa på
vännen Pelle här, och tänkte att vi skulle kunna ta’ en
vagn och fara upp till Mosebacke med detsamma. Hvad
säger du om den saken ?“

“Min lilla gubbe,’ det skulle nog vara ofantligt roligt/4

svarade unga frun med en blick på kusinen, som höll på

att öppna ett paket, medan han gjorde spefulla miner
åt de båda gubbarna, som vände honom ryggen; “men du
mins ju att vi bjudit tant Aurore och flickorna till
middag på Hasselbacken, så i dag är det alldeles omöjligt!“
“Ja, det var förbaskadt rätt, det!“ utbrast brukspatron,
i det han slog revisorn på axeln; “men ni ska’ inte
förlora något på att vänta. Endera dagen ha ni oss hos er
deruppe i backarna, och då ska’ vi se om du ä’ så lycklig
som du påstår!“

“Hjertligt välkomna!“ sade revisorn i det han bugade

sig för frun, som med en viss fruktan lade sin hand i

hans; “mjuka tjenare, min fru —tjenare, herr löjtnant, jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free