Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tror att segelgarnet inte g&r af? Om jag får lof att
erbjuda min hjelp... som gammal tullkarl är jag van att
handskas med paketer... jaså, det gick nu!“
“Ja,“ svarade löjtnanten spotskt, “jag tror att er hjelp
är öfverflödig här vid lag!... mjuka tjenare!“
“Bär in paketerna hit, kusin Fritz!“ befalde unga
frun i det hon gjorde en något stel afskedsbugning för
Pelle Andrén och gick in i det inre rummet.
“Genast, min nådiga kusin!“ läspade löjtnanten med
det allra blidaste uttryck i sitt annars temligen näsvisa
ansigte, i det han följde henne med paketerna på armen.
“Han är mycket artig och tjenstvillig, din hustrus
kusin!“ sade revisorn halfhögt, i det brukspatronen följde
honom till dörren.
“Ja, vet du, han är riktigt bra att ha,“ skrattade
Svante, i det han öppnade dörren och följde med ut i
korridoren; “jag, som är litet beqväm utaf mig, behöfver då
inte vara så rasande artig och fjeska med öfver allt.“
“Och du ä’ inte rädd för att han slår dig ur brädet
hos din unga fru?“
“Du är tokig! Laura är allt för väl uppfostrad och
älskar mig allt för mycket för att kunna glömma sig på
det sättet! Dessutom ska1 jag säga dig en sak, Pelle,
visar man att man har förtroende for qvinnorna, så värdera
de det, och hålla sig inom marginalen bara utaf
tacksamhet !“
“Jaja, kanske har du rätt; men gå in nu, jag hittar
nog sjelf Tegnérsgatan fram och ner till trappan... hm,
lustigt påhitt att ge korridorerna namn af gator... adjö
med dig, glöm inte bort oss, kom ihåg att det är numro
57 och att jag alltid är hemma på eftermiddagarne. Och
som vi ä’ tarfligt folk, Karin och jag, så räkna vi
eftermiddagen från klockan två.“
“Nå, då komma vi till er en förmiddag så der på
eftermiddagsqvisten!“ ropade Svante Holter med ett
skallande skratt, i det han gick tillbaka in till sig, och
revisorn med fundersamt utseende och dröjande steg begaf sig
af ned på gatan och till museitrappan, der han satte sig
ombord på ångslupen för att komma öfver till Gustaf den
tredjes staty.
“Hm,“ mumlade han för sig sjelf, i det han
betänksamt tuggade på paraplyknappen och kastade en pröfvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
