- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
353

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle till och med kunnat upptäcka att hon gråtit; men
det kunde nu också mycket väl skyllas på den hastiga
farten och den friska blasten uppe på de södra backarna,
ehuru då visserligen också kinderna bort hafva en något
lifligare larg.

“Seså der ja! Nu ha ni oss här!“ ropade
brukspatronen redan på temligen långt håll, ty den trädplanterade
gården var inte så liten; “god dag, Pelle! Mjuka tjenare,
fru Karin ... jaja, ursäkta, men min gamla vän har talt
om hvad ni heter! Här är hustru min, lilla Laura ... har
haft tandvärk ett par dagar... he, he, he!... skadar inte
det... bevisar att man har tänder, och det har hon som
riktiga perlor. Tandvärk är för resten ett sattyg, men
det ska vi nu inte tala om... utan nu vill jag bara säga
att min lilla hustru är förtjust öfver Mosebacke, och jag
inte mindre öfver att jag är här! Och nu öfverlemnarjag
min lilla hustru åt din hustru, Pelle, och så ska’ du visa
mig trädgården. Ser du, fruarna bära sig ju redan åt som
de vore gamla bekanta! Hör du, det var sju tusan till
vacker utsigt du har här uppe!“

“Tycker du det?“ interfolierade revisorn, som hittills
nästan inte lått säga ett ord, medan de båda fruarna följdes
åt in, sedan Karin på en gång vänligt och med en viss
husmoderlig värdighet helsat på den unga, eleganta
bruks-patronsfrun, som å sin sida redan i första ögonblicket
syntes angenämt öfverraskad af hennes utseende och sätt, och
utan krus efter de första helsningarna lade sin arm under
hennes; “tycker du det? Ahja, här ä’ inte fult, om man
rätt ser på saken. “

“Fult! Fan heller! Här är riktigt vackert! Jag
skulle önska jag hade så vacker utsigt från mitt corps de
logis hemma på bruket. Men se, Stockholm har den
egenheten, att det är helt simpelt den vackraste stad i
verlden — hvad läget beträffar. “

“Ja nog tycker jag det, fast som ärlig svensk borde
jag väl egentligen säga, att den är ful som stryk,“ sade
revisorn leende; “ty vår vanliga patriotism ligger ju uti
att skälla ner allt hvad vi ha sjelfva, och beundra allt
främmande, det må vara huru dåligt som helst!“

“Men hör du Pelle, det var sju tusan hvad hustru din
såg treflig ut... inte precis vacker, men behaglig så der ...
jaja, med ett ord, riktigt treflig!“

Svart på kvitt. II. 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free