Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tår inte misstycka bilden — är det vant vid att hållas i
tygel, så är det nog också både sedigt och stilla; men
olyckan är den att man låter hästen ta’ tömmarna åt sig,
och sedan är han inte så lätt att styra! Jag vill visst
inte påstå att en äldre man och en ang qvinna äro idea-
len tör ett äkta par; men det är heller ingenting som
hindrar dem att kunna vara lyckliga, och tor det mesta beror
det, enligt min tanke, på unga frun att ställa så till!“
*‘Men? kära Karin, hur skall hon då bära sig åt?“
“Hon skall för det första inte begära af äktenskapet
hvad det möjligen kan ge i romanerna, när de äro illa
skrifna, men aldrig i verkligheten. Det vill säga den der
romantiska kärleken, som alla flickor svärma för, och- som
de flesta så snart tå nog utaf! Det lif, som skall bära
någon frukt, måste till underlag hafva pligter och icke
lek, — dock ej så att pligterna behöfva utestänga leken,
ty den husliga lyckan behöfver nog också den, för att det
inte skall bli glädjetomt i hemmet. Det är visst sannt
att det är en brist, om man gift sig utan kärlek; men
när man är ung som du, och gjort det utan motvilja, så
är det ingen fara. Om en ung hustru, till exempel i din
ställning, Laura, skulle vara barnslig nog att tro sig
olycklig bara derför att hennes man inte kan svärma med henne
i dimmiga rymder, lika bra som till exempel en fadd
kur-tisör på några och tjugu år, så skulle jag bara bedja henne
att se sig omkring med oförvillad# ögon i lifvet, och hon
skulle vid hvarje steg hon tog möte hustrur, hvilkas öde
borde blifva en lefvande varning * henne sjelf, att inte
låta tomma drömmar förgifta sin själ.“
“Hvad menar du, Karin V Hvilka hustrur
“Jo dessa arma, förvillade varelser som ansett sig
misshandlade af lifvet och verlden, derför att de ingått
förbindelser utan att hjertat varit part i dem, och som
sSdan utom hemmet söka denna sysselsättning för hjertat
och fantasien, som hvarje qvinna måste ega! Tänk dig.
Laura, dessa beklagansvärda varelser, hvilka om de också ej
begå någon förseelse, som kunde fläcka deras heder, likväl
villigt lyssna till dessa spekulativa tröstare som alltid finnas till
hands under namn och gestalt af kusiner, mannens vänner,
vördnadsfulla beundrare, med mera, och på detta sätt lemna
sitt rykte att sudlas af dessa herrars miner, halfqvädna
visor och menande axelryckningar. Ty att få göra en gift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
