Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvinna misstänkt, är ett nöje som dessa mer och mindre
unga, mer och mindre principlösa och mer och mindre
obehagliga herrar aldrig kunna motstå.
“Men det är ju afskyvärdt, hvad du nu säger, Karin!
Skulle det således inte låta tänka sig att en gift qvinna
kan väcka en verkligt sann kärlek... hos någon annan
än sin man?*’
“Jo, nog låter det tänka sig, att hon kan bli älskad
sannt och djupt; men att hon sjelf skulle kunna älska en
annan, det kan jag icke tänka mig! Men för att kunna
bli älskad fordras ju att vara känd af den, som upptändes
af kärlek, ty älskar han endast det vackra ansigtet, den
smidiga växten, det eleganta maneret, så måste du väl
medge att den kärleken är endast en förolämpning, icke
en lycka. Men hvem kan lära känna en hustru, utom
hennes man?“
“Om han anser det löna mödan att lära känna henne.
Men huru måi*ga äkta män bry sig om det?“
“Om de inte bry sig om det, så skall hustrun lära
dem det ändå! Men i de flesta fall taga fruarna den
utvägen att bli ännu mera främmande för mannen än de
varit förut, och det hjelper inte saken! Deremot göra de
sig all möjlig möda att riktigt vända ut och in på sin själ
för den, som inte förtjenar ett sådant förtroende, och som
är allt för mycket intresserad utaf att lägga an på kar
akterens svagheter, för att inte smickra dem på det oblygaste
sätt, — det vill säga iför kurtisören.“
“Är du inte nu alldeles för sträng mot de stackars
hustrurna, Karin? Tror du inte att männen också ha sina
fel, och att de många gånger äro mycket värre än fruarnas ?
“Jo, gudbevars, snälla Laura, det tror jag visst, men
det är också fruarnas fel om de inte omvända och bättra sig.“
“Det fins fel, som inte låta rätta sig!“
“Och det skulle vara?“
“Åh, till exempel, egen kärleken!“
“Hur vet du det, lilla Laura ?“
“Åhjo, jag har sett tillräckligt utaf den sorten, sedan
.jag blef gift. Min man är, fast han är så mycket äldre
än jag, ändå tillräckligt egenkär för att tro att jag aldrig
skulle kunna tycka om någon annan än honom, och derför
bryr han sig heller inte om att kusin Fritz aldrig
någonsin låter mig vara i fred för sina artigheter och försäkringar!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
