- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
368

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Du kan gerna komma med mig ut i ditt rum litet,
gubben lilla, så tå vi komma öfverens om hvad vi ska’ ha
till qvällen."

“Det bestämmer ju da, min lilla vän! Inte kan vi
väl vara så oartiga att båda två gå ifrån vårt främmande.*1

“Men om nu den oartigheten vore den bästa artighet
vi kunde visa dem?“

“Det begriper jag inte!“

“Du begriper det nog bättre, när vi komma in om en
liten stund. “

Och så blef det också. Ty när revisorn och hans fru
om några minuter kommo i dörren, så fingo de se en på
en gång ganska ovanlig och rätt vacker syn: de sågo
nämligen den store, reslige och muntre brukspatronen på
knä framfor soffan med sin unga hustrus armar omkring
sin hals, och betäckande hennes rosiga och leende läppar
med den ena kyssén efter den andra, i det han mellan
kyssarna oupphörligt med upprörd stämma utropade:

“Kan du förlåta mig, Laura lilla? Kan du förlåta
mig? Jag har varit blind som en nyfödd valp! Kan du
förlåta mig?“

“Ja, med vilkor att vi resa i öfvermorgon!“ hviskade
unga frun med den ömmaste och gladaste blick på sin
make, som om han varit tjugo år i stället för nära femtio.

“Nej inte i öfvermorgon, utan i morgon!“ jublade
brukspatronen, i det han tryckte henne i sina armar.

“Bravo!“ ropade revisorn från dörren der han stod
med sin hustru och betraktade den förtjusande scenen
framme vid soffan. “Det kallar jag ett förståndigt beslut,
bror Svante! Nu har du sjelf tagit trossen ombord!“

“Ja, och hädanefter släpper jag den aldrig!“ försäkrade
brukspatronen, i det de båda fruarne sågo på dem med
stora ögon; ty de hade naturligtvis inte sett bogseringen
nere på strömmen, eller hört samtalet nere i trädgården.

De båda paren tillbragte nu den trefligaste qväll i
det lilla hemmet deruppe bland bergen, och när de sent om
aftonen skildes åt, tog brukspatronen ett säkert löfte af
sina vänner att de sommaren derpå skulle helsa på honom
och hans fru nere på deras stora bruk och stanna der öfver
den vackra årstiden, såvida revisorn kunde skaffa sig
tjenst-ledighet från tullen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free