Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En skeppsbruten.
i.
För den som alltid varit van vid att segla i godt
väder och rum sjö, faller det sig svårt att tänka sig den
stackares öde, som varit ute i storm och oväder, sjelf
möjligen gjort ett och annat fel i kurs och navigation, samt
nu befinnes flytande på spilrorna, utan möjlighet att åter
kunna komma på eget däck, seende endast himmel och
haf omkring sig, och dock med krampaktig lifslängtan
klamrande sig fast vid den ömkliga spilran som ännu
uppehåller hans usla lif. För den åter som sjelf icke altid
fått fårdas inomskärs, der sjön är lugn och afstånden
måttliga; för den som sjelf hört stormen ljuta, och sett den
bräckliga plankan under sig vrida och vända sig som en
orolig menniskosjäl under dödsångest, har det ett
egendomligt intresse att följa en sådan skeppsbruten varelses
fård öfver de omätliga djupen. Och det är icke blott
nyfikenhetens ytliga, det är snarare och mycket mera
medlidandets djupa intresse som en sådan fård väcker. Der
födas så många olika tankar i en menniskas själ. vid
åsynen af en sådan kamp mot väder och vind. Ty i början
är det ju alltid en kamp, det är först efter upprepade
strider, som det blir ett viljelöst öfverlemnande åt slumpens
nyck, ett stumt och inbitet “låt gå“ till svar på de hvinande
vindstötarna öfver den skeppsbrutnes hufvud.
När man ser detta färdiga och afskräckande resultat,
så är det ju så naturligt att man vill forska efter
utgångspunkten. Huru böljades fården? frågar man sig sjelf.
Gick han ut som lustseglare på en flaggbeprydd och
stäf-torgyld jakt, med muntra vänner ombord, och vid jublande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
