Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som de gingo hand i hand. Det kan väl också hända,
att de någon gång sammanträffade på ett litet jagtparti
efter den eller den vackra aktrisen eller konstberiderskan,
som för några veckor satte den stora verldsstaden i
berusning; men merendels var det då Klause senior som gaf
vika, i det han förståndigt nog insåg att han vid en täfling
med Klause junior alltid skulle komma att dra det kortare
strået.
Och fastän det förargade Klause senior, att Klause
junior skulle slå honom ur brädet, så var det i alla fall
för smickrande för Klause senior att Klause junior var så
oemotstånligt förförisk, att icke Klause senior skulle med
ett sjeliförnöjdt leende sagt till sig sjelf:
“Famos pojke! brås på sin pappa! Mycket famos!“
Här och i denna omgifhing var det nu som Edvins
uppfostran skulle fulländas, och man kan väl tänka sig
hurudan den skulle bli. Han lärde känna de yttre
konturerna af det yrke han en dag skulle välja; men
verlds-handelns anda fattade han icke. Dess civilisatoriska uppgift
begrep han ej; för honom var och blef den endast ett
medel att vinna penningar, att väcka uppseende och
förskaffa sig njutning med. Han drack nöjets bägare i fulla
drag i botten, med allt det gift som gömdes deri, och när
föräldrarna efter ett halft år kommo för att helsa på honom i
hans eleganta våning vid en af Hamburgs vackraste platser,
träffades de af den oväntade underrättelsen, att unga herrn,
för att stärka sin af vilda förströelser förstörda helsa, rest
till ett Rhenbad, dit de genast skyndade efter honom, fadern
svärande öfver att han lemnat Hamburg midt i brådaste
tiden, modern ängslig för sin guldgosses fysiska välgång,
utan att egentligen känna någon oro för helsotillståndet
hos hans bättre jag, som svårligen någon badkur kunde hela.
De påträffade honom i Homburg vid ruletten, der
han just lyckats att spela bort en god del af sin reskassa,
envist hållande på dubbla noll, som han hade räknat ut
skulle vinna så mycket att han hoppades kunna spränga
banken. Han var upphettad af spelarens vanliga feber,
och ämnade just vända sig till en bekant för att låna af
honom, då fadern inträdde.
Genaralkonsuln liknade en korpulent Jofur med åskan
på pannan och blixten i hand; men unga herrn lät sig icke
bekomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
